Idag premiärcyklade jag till jobbet – det var gött! Enda smolket i bägaren var Pelles ansiktsuttryck när jag lyckligt berättade att jag tänkte ta cykeln i morse. Det var förresten inte bara hans ansiktsuttryck när jag tänker efter, han skrek faktiskt rakt ut. ”Neeej!”, skrek han.

Nåväl. När jag hade varit på jobbet en pytteliten stund ringde han. Han pratade på om ingenting vilket är lite olikt honom så jag frågade: ”vad vill du egentligen”? Han råkade försäga sig direkt: ”jag ville bara veta om du hade kommit fram.”

Snacka om att inte ha något förtroende alls! Nåväl, motorikåret 2014 talar kanske inte enhälligt till min fördel, men motorikåret 2015 har so far bara bjudit på en axel ur led. Jamen, typ. Det här var ju inte riktigt premiärturen, häromdagen råkade jag  drypa i backen med Mika där bak innan vi ens hade lämnat cykelstället. Pelle såg det eftersom han av någon outgrundlig anledning fick för sig att han skulle agera följebil (som om det skulle behövas). Nu får jag inte cykla med Mika längre. Alltså det är inte Pelle som har sagt det, utan hon som bestämmer. Mika Amin, även kallad.

Lite senare, ganska nyss faktiskt, satt vi och drack portvin och åt stilton med Pelles föräldrar i godan ro när vi plötsligt kom på att hon som bestämmer fyller år imorgon och vi hade glömt att köpa rosa prinsesstårta och det kan bli väldigt dålig stämning om hon som bestämmer inte får en rosa prinsesstårta på sin 4-årsdag varför vi omedelbart kastade oss till affären som stängde om tio minuter (med femtonåringens träffsäkra kommentar i ryggen: ”typiskt dom”).  Gud ske pris – ICA hade en prinsesstårta, grön men den hade i alla fall en rosa ros. Jag tror vi kommer att få leva. På vägen hem gick vi och skojade och skrattade (det var väl anspänningen som släppte). Jag märkte dock att Pelle var lite spänd och liksom försökte springa ifrån mig hela tiden. Jag sprang efter och försökte upprätthålla den glada stämningen genom att fortsatta dra lite festliga skämt tills han sa (skrek):

– Men hallå! Jag får bära alla grejer OCH balansera den sista rosa prinsesstårtan som finns i hela Hammarby Sjöstad och DU och din motorik går bredvid och flamsar, du kanske kan förstå att man är rädd?”

God natt! Snart i alla fall, nu ska jag kolla på senaste TWD. I morgon blir det tårta och förmodligen skjuts till jobbet.