Hammarby Sjöstad

När man visar brösten på Lidl 

/ Mamma Chips / 3 kommentarer

Idag när jag kom hem från jobbet gjorde jag det som alla tjejer i hela världen gör när de kommer hem från jobbet, det vill säga: slet av mig behån. Eftersom jag var varm och svettig tog jag av mig allt annat också och satte på mig en knälång, sladdrig och ganska ful skjorta.

Upptäckte strax att vi inte hade någon middagsmat (chips) hemma varför jag begav mig mot Lidl. Orka ta på sig civiliserade kläder för att gå och handla. Det blev den sladdriga, långa skjortan och ett par gamla gummistövlar (man kan bara ha dem när det är fint väder eftersom det är hål på dem).  När jag står och packar upp mina varor i kassan märker jag att killarna i kassan garvar. Som bara den. Fast ändå som om de försöker låta bli. Jag ler stort tillbaka för att verka lite artig och trevlig. Plötsligt kommer en tredje kille som jobbar på Lidl fram med en stor blombukett till mig. Då brister det totalt för de andra grabbarna. Jag blir såklart förvånad men väldigt glad över den oväntade gåvan och försöker skratta med, frågar lite generat vad som förskaffar mig den äran.
– Den ska du ha, svarar killen.

När jag tittar ner för att sticka in kortet i maskinen förstår jag plötsligt vad som orsakat den muntra stämningen på Lidl mitt i middagsmatshandlings-rusningen (det var med andra ord inte bara jag där). Mina nycklar som hänger runt halsen har lyckats knäppa upp min skjorta så att i princip allt hänger fritt till allmän beskådan.

Jag slet ihop skjortan och försökte låtsas som ingenting, högröd i ansiktet medan jag slog in koden. Det gick sådär.

Så dagens tips om du har förverkat den här månadens blomsterbudget och inte är knussligt lagd: visa pattarna på Lidl.

”Bröstbukett” har fått en helt ny innebörd för mig.

Dessvärre är det inte första gången jag gör bort mig i en kassa. Här kan du läsa om när jag förnedrade Eagle-Eye Cherry på Systembolaget.

This dad is on fire

/ Mamma Chips / Lämna en kommentar

Så kom pappan hem och jobbade, dansade och lagade lite god mat innan det var dags att åka tillbaka till Skåne igen. Han slängde till exempel ihop det här på lite grejer som låg och skräpade i kylskåpet:

Det var supergott! Nu blir det ju tyvärr chips morgon, middag och kväll tills pappan kommer hem igen. Bollade lite med min vän Micki på telefon idag om hur man kan variera sig när man är matlagningsmässigt efterbliven (syftar bara på mig)  vilket föranleder kvällens kulinariska experiment. Håll tummarna för mig och barnen ikväll när vi testar att smälta ostbågar i micron, ska bli skitkul! Berätta helst ingenting om det för pappan (eftersom han har lite för många microvågsugns-relaterade eldsvådor i bagaget sedan vi träffades).

Universums härskare var ovanligt rar och kärleksfull när vi skulle vinka av pappan. Hon bedyrade om och om igen hur mycket hon älskade honom och ville inte släppa taget. Pappan hann knappt hoppa in i taxin  innan hon dramatiskt deklarerade  att hon redan saknade honom. När vi gick hem visste omtanken inga gränser, hon fortsatte bekymrat med blicken i marken:  ”Jag är så rädd om honom. Lilla pappa. Tänk om han skär sig. Eller om…”   Efter en mycket kort stunds eftertanke utbrast hon: ”eller om han brinner upp!” Bekymmersrynkan  ersattes av ett förväntansfullt leende:

”Det skulle jag vilja se!”

We have your back, daddy. Typ.

Äkta auktoritet

/ Mamma Chips / Lämna en kommentar

Häromdagen hade Henry familjepicknick på skolan. Jag hade – inte helt otippat – ingen aning om det utan kom till skolan för att hämta Henry som vanligt. Som tur var hade jag precis varit och handlat med universums härskare, ett shoppingtillfälle som för övrigt numera refereras till som”Lidl-incidenten”.

Henry noterade att jag hade massor med matvaror med mig  och utbrast: ”bra mamma – du tog med dig picknick”. Jag spelade förstås med. Henry ryckte till sig en chipspåse och skrek triumferande att han hade världens grymmaste mamma samtidigt som han viftade frenetiskt med påsen i luften (och i en del personers ansikten). Alla klasskamrater tittade uppskattande och nästan beundrande på mig. Det gjorde inte deras närproducerade och ekologiska föräldrar. (Snacka om déjá vu.)

Den snikiga handen på bilden tillhör universums härskare. Hon ville – inte helt otippat det heller – ha chipspåsen. Ett litet gräl (okej, slagsmål) utbröt. Lyckligtvis sammanföll det med att klassföräldrarna (som definitivt inte hade med chips som picknick till sina barn) höll ett fint välkomsttal. Medan jag försökte koncentrera mig på vad de sa (=inte låtsas om att det var mina barn som bråkade) försvann plötsligt Mika från jordens yta på en sekund. Det är förstås ingen match  när man universums härskare.

Efter många om och men hittade jag henne till slut på en lekplats en bit från skolan (hon hotade i alla fall inte de andra barnen med stenar). Pappan som var på väg hem tog över på skolgården medan jag gick hem med varorna. Puh. Väl hemma möttes jag av massor av rök, oroliga grannar i trappuppgången och beskedet att det brann någonstans.  (Jag löste förstås det hela på blott ett ögonblick genom att ta hissen upp och stanna på varje våning. Redan på andra våningen hittade jag källan; syltkokning som hade gått åt skogen.)

Efter den hjältemodiga insatsen gick jag hem och snodde ihop en gedigen picknick (kaffe och pistagenötter) och sprang tillbaka till Luma Park där Henrys klasskamrater och deras familjer, jättehungriga Pelle och universums härskare höll hus. Jag och Pelle betedde oss som vanligt som idioter eftersom vi inte riktigt har fattat hur man beter sig på dylika tillställningar. Hoppas att det klarnar lagom till sista barnet. (Antingen är vi översociala och har med oss bullar, mat och gärna vin till alla eller så ligger vi och surar som två osociala tonåringar. Hur ska man göra egentligen?)

Och här är Mika när hon tar över kassan på Lidl med en fet kö bakom sig genom att enbart säga till kassörskan: ”Jag ska sitta där du sitter.”

Jag måste lära mig det där.

En picknick i parken

/ Mamma Chips / Lämna en kommentar

Idag kom jag (vem annars!) på världens bästa idé: vi skulle ha picknick till middag. Kolla snygg jag är också när jag utövar världens bästa idé:

Inca höll med om att det var bra tänkt. Hon följde med till Luma Park och dukade upp i förväg medan picknick-fuskarna Pelle, Henry och Mika köpte sushi.

Henry kände att tillfället krävde viss utsmyckning varför han satte bordsdekorationen bakom örat. Mika kände att hon behövde en sten. Den hotade hon de andra barnen på lekplatsen med. Vi tog inga kort på det.

Inca matade fåglar med plättar. Vi lyssnade på henne medan hon pratade för sig själv: ”Jag matar bara sparvarna. Helst honor, som kanske har ungar i magen.  Och transgender-sparvarna. De kan behöva lite extra stöd. Ok. Capten Sparrow kan få lite majs också. ” Men hon matade inte alls bara sparvarna. Snart kom måsarna och vi blev populärast i hela parken. Allt som vanligt.

Alla drack saft utom mamman som ville ha vin. Heja mamman.

Strax efter att den här bilden togs ställde sig hela det här fantastiska gänget upp på bänkarna och framförde ”En anka, en anka, en anka med en vinge” innan de jagade varandra tills nästan alla dröp i backen.  Pelle råkade som av en händelse jucka lite sexigt på höfterna när han dansade.  Så himla skönt att ha hela Luma Park för sig själv. Eller ja, vi och måsarna då. Hej då!