Jenny Strömstedt överraskar igen.

I söndags replikerade Jenny Strömstedt  i Expressen på reaktionerna hon fick från mig och många andra på sitt Instagram-inlägg där hon hyllade djurparker i allmänhet och Kolmården i synnerhet.

Det hade hon lika gärna kunnat strunta i eftersom det var lika tandlöst som ett lejon på cirkus. Jag förvånade faktiskt både mig själv och min stackars omgivning – som utsatts för mitt gormande och orerande i förra veckan – med att inte ens bli upprörd. Konstaterade istället med en axelryckning att det mest kändes sorgligt att hon inte orkade anstränga sig mer – vare sig att ta in de argument hennes antagonister anför eller för att propagera för sin sak. Det enda hon egentligen (åter) klargjorde var hur lite hon bryr genom att högst nödtorftigt försöka sopa över de värsta grodorna med lite klichéer om att ”verkligheten ser helt annorlunda ut” och referera till denna bistra verklighet genom att ömka några utrotningshotade djur hon googlat fram. Det är förbannat  tröttande med dessa gamla aparta argument.

Hon skjuter ungefär lika högt över mål som jag gjorde när jag spelade fotboll i GFF i mellanstadiet (vi – och framförallt jag som till råga på allt var forward- var så dåliga att vi fick chokladbollar om vi förlorade med mindre än fyra mål). Jenny berör till exempel inte ens aspekten om att det fortfarande handlar om kommersiell verksamhet (som profiterar på varelser som lider) utan tar istället upp vicenterna och en nästan utdöd hjort i sitt försvar för Kolmården. Jag kan kanske ”köpa” vicenterna och till och med hjorten, men inte delfinerna som blir blinda, tar livet av sig och förnedras som skojiga clowner i en liten klorerad tank. Och var kommer myrkottarna och palmoljan in i bilden?

Det som överraskade den här gången var dock att hon inte tydligen inte är främmande för att hänge sig åt härskartekniker. Jag syftar på att hon nedlåtande klumpar ihop alla som reagerat på hennes inlägg som ”djurrättsaktivister”. Tyvärr är det, som vi alla vet och uppenbarligen Jenny också, så att ”djurrättsaktivister” i majoritetens uppfattning oftast likställs med de däringa dummningarna som mordhotar ”stackars strävsamma”  pälshandlare och deras familjer. Och då blir det givetvis lite lättare att vinna tillbaka massan.  Snälla, vakna. Jag, och kvalificerat gissningsvis många med mig, tänker: Jenny, du kanske borde börja ta in att dina antagonister i allt högre utsträckning snarare är din upplysta svenne-granne än emo-tjejen som spraymålar pälstanter på stan. Inte för att det är något fel med emo-tjejens (ursäkta den generaliserande tant-etiketten) inställning – tvärtom – dock lämnar kanske just nämnda metod en del att önska.

När jag nu åter läser din krönika som i min mening är ett komplett slöseri med tecken i Sveriges näst största kvällstidning känner jag ändå att det rycker i ilsk-nerven. Den putslustiga rubriken gör sitt till förstås: ”Gå på Kolmården och folk blir vildare än djur”. Vildare än vilka djur? De du såg i ögonen i förra veckan? Du kan vara vild, Jenny. Wild and crazy i bemärkelsen ”wild and crazy koka delfinen-lady”.

Ser fram emot den dagen du anammar mina filmtips (Blackfish och The Cove) och tar in den här frågan på allvar – med hela din hjärna och ditt hjärta.

PS. Lite självrannsakan: Det var absolut fånigt, schyfferskt och lågt av mig att ta upp reklam-aspekten och huruvida du betalade eller inte. Förlåt, det var helt irrelevant. Men nästa gång du vill betala för en upplevelse som inbegriper marina däggdjur – boka en träff med de där mäktiga raringarna i sitt rätta element (hos en ansvarsfull aktör) där du får möjlighet att närma dig dem med respekt på deras villkor. Dessa vilda djur kommer högst troligen att själva att välja att närma sig dig helt frivilligt. Och då snackar vi äkta fulgråt. Tro mig, jag vet.

Och för dig som är intresserad av bakgrunden:

Här kan du läsa mitt öppna brev till Jenny, här kan du läsa Jennys krönika, och här min recension av Kolmården.

Öppet brev till Jenny Strömstedt: Det trodde jag inte om dig.

Hej Jenny,

Jag såg att du har varit på Kolmården i veckan med din familj. Du skrev på Instagram att du vet att ”man i många fall kan vara kritisk till djur i fångenskap”, men att du något generat måste erkänna att fick anstränga dig ”för att inte fulgråta under delfinshowen.” Därefter lyfte du djurparkernas behjärtansvärda roll i vårt samhälle; ”att fostra en generation barn som förhoppningsvis kommer att ta hand om jorden och dess artrikedom bättre än vi har lyckats med”. Det gör mig så outhärdligt sorgsen att det är just du som skriver de här komplett infantila orden, inte bara för att du har sextioniotusen följare på Instagram, utan av en anledning som jag tänker återkomma till.

Jag kan till att börja med inte låta bli att undra vad all världens djurparker gjort för fel med tidigare generationer? Varför de/vi inte tillförskansat oss dessa storartade insikter? Jag kan framförallt inte låta bli att undra hur i hela friden du kan tro att man förmedlar de insikter du nämner genom att hålla vilda varelser på ett sätt som ligger ljusår ifrån deras naturliga sätt att leva? Vad förmedlar egentligen fyra lessa jättekatter på en åker som betraktas genom en glasbubbla av glass-kladdiga barn och föräldrar som trängs och knackar på glaset för att få en reaktion? Kanske att det är okej att frånta en levande varelse alla möjligheter till ett naturligt liv på den individens villkor för att…? Vad? Att en annan art ska förstå att det är det enda den eftersträvar (den art som för övrigt har fråntagit densamma just det)? Ovärdigt, är ordet.

Jag måste erkänna att jag också har varit på Kolmården, sett delfin-showen, bitit ihop och fulgråtit på knä i ett dike efteråt så till den grad att mina två äldsta döttrar blev så rädda att de också började gråta. Varför grät jag? Jo, för att jag skämdes. Inte bara för att jag bidrog till profiterandet på oskyldiga varelser utan också för att jag tillbringat omkring 600 dagar av mitt liv med delfiner och andra marina däggdjur i sitt rätta element. Jag vet hur deras liv – så som det borde vara – kan se ut. Hur de färdas över oändliga havsvidder och lever med sina familjer i djupa, kärleksfyllda och komplexa relationer. Precis som vi människor (inte för att det egentligen är relevant i sammanhanget – varför skulle vårt sätt att uppleva vår omvärld bestämma hur någon annan art har rätt att uppleva sin? Byt gärna ut art mot något annat så kanske det blir lättare att ta till sig).

Vi vet inte allt om delfiner. Kanske vet vi mycket, kanske vet vi lite, kanske vet vi nästan ingenting. Huruvida de är lika intelligenta, mer intelligenta eller har en helt annan intelligens än vi människor är fullkomligt irrelevant. (Precis som med kor, grisar och minkar, bara för att nämna några arter  som vi människor utnyttjar på allsköns vedervärdiga sätt för att tillfredsställa våra behov, oavsett om det handlar om våra smaklökar,  vår fåfänga, förströelse eller något annat. Nyckelordet är att vi vet att de lider,  det är till och med vetenskapligt bevisat.)

Det räcker att ha sett en delfin i frihet, så fattar man. Jag inser förstås att inte alla har möjlighet att resa till andra sidan jordklotet och se en vild delfin på behörigt avstånd (i mitt fall handlade det om att jag hade förmånen att få ett stipendium när jag pluggade till marinbiolog), men titta då hellre på tv. Klart underskattat medium, gissar att du håller med.

Jag har alltid beundrat dig för att du, till skillnad från så många andra ”journalister” på din kanal, strävar efter att upprätthålla ditt journalistiska uppdrag i alla lägen; exempelvis genom att hålla dig så objektiv som möjligt, granska saker ur flera vinklar och vrår, ställa de där stundtals obekväma frågorna trots att du arbetar för Sveriges ”mysigaste” nyhetsprogram som otvunget kastar sig mellan cancersjuka barn och män som pysslar med garn. Jag förstår att det stundtals måste vara svårt att verka inom sekten TV4, du har gjort det med den äran. Men vad hände nu?

En gissning är att du blev inbjuden till Kolmårdens säsongspremiär som de arrangerar varje år, även om det egentligen är helt irrelevant både för mitt resonemang och förhoppningsvis för dig. Men förlåt, jag kan inte låta bli att fundera på om det spelade in när du levererade din recension. Jag tror dock och hoppas framförallt innerligt att det beror på att det här egentligen är någonting som skaver i din kloka och empatiska hjärna. Värsta tänkbara scenario är att du vill åka på Kolmårdens feta mut-event med familjen nästa år igen.

Avslutningsvis ska du få två sommar-filmtips av mig:

Blackfish

The Cove

Och om du vill läsa min recension om Kolmården kan du göra det här >>

Vänliga hälsningar,

Kim Dahlin

PS. Djurparker som Nordens Ark och andra liknande verksamheter som på riktigt bidrar till att bevara utrotningshotade arter eller till att återföra djur till sin naturliga miljö eller skydda djur från tjuvjägare o dyl är förstås en helt annan historia. Kolmården är INTE en av dem.

Jag skäms, men jag måste erkänna att jag blev lite rädd.

Jag var inte alls förberedd på att mitt blogginlägg om mjölkindustrin skulle få ett sådant genomslag som det fick och jag måste faktiskt erkänna att jag blev lite rädd. Jag var liksom helt skakis den där helgen när inlägget spreds som en löpeld. Jag såg hatiska och elaka kommentarer i sociala medier, det obehagligaste var att de inte bara berörde mina åsikter utan också mig sig som person, till och med min familj. I bloggens kommentarsfält har det varit något mera sansat av någon anledning. Stort tack till (nästan) alla för ert civiliserade tonläge. Jag inser förstås att det inte går att jämföra med det näthat som många andra utsätts för och kanske är det sådant man måste räkna med när man sticker ut hakan och luftar en åsikt.

Men skit i det nu, för det här handlar inte om mig. Jag har släppt det och känner inget annat än glädje över att inlägget har lästs närmare 200 000 gånger. Och så är jag lite förbannad igen också. Känns också bra.

Jag står fast vid min övertygelse om att djuren i mjölkindustrin, med några få undantag, lever alldeles för korta och vederstyggliga liv. Och att kalvarna tas ifrån sina mödrar direkt efter födseln är ett faktum som inte går att motsäga (för den som undrade). Jag är även än mer övertygad om att mejerimaffian utövar en lobbyverksamhet som vi inte inser vidden av (eftersom den har pågått så länge och vi följaktligen är helt hjärntvättade). Den handlar inte bara om att sätta djurhållningen i en helt annan dager än verklighetens, utan också om att indoktrinera oss i att mjölk och andra mejeriprodukter i princip är det nyttigaste livsmedel som finns.

I varje tidslucka jag har haft sedan jag publicerade det där inlägget har jag plöjt avhandlingar, artiklar, LRF:s, SLU:s och Jordbruksverkets skrivelser,  kommersiella aktörers kommunikation riktad mot mjölkbönder och lusläst branschforum bara för att nämna något eftersom jag ville vara säker på att mina åsikter och påståenden var underbyggda (sov i ärlighetens namn knappt de tre första dygnen). Känner mig säkrare än någonsin på mitt beslut att helt sluta stödja både mjölk- och köttindustrin. Jag vet att det inte kommer att gå över en natt och att det inte kommer att vara lätt. Men jag ska kämpa. Och jag tänker fortsätta vara den där jobbiga djäveln, som trots att jag definitivt inte alltid lever som jag lär, rispar folk i ögonen med en skrovlig nagel genom att lyfta de här frågorna.

Jag dejtade en kille en gång som berättade att han tog jobb på ett slakteri när han var yngre bara för att han ville veta hur det var i verkligheten. Han tyckte inte att det var några konstigheter utan åt kött med god aptit och utan minsta samvetsbetänklighet. Okej, han var psykopat (på riktigt) men jag respekterar i alla fall honom hundra gånger mer än dig som bara fäller upp skygglapparna framför både mejeri- och charkdisken. Och mycket annat. För om du inte ens vågar ta in sakernas verkliga tillstånd, oavsett om det handlar om att du blundar för att delfinerna på Kolmården får lida för att din familj ska ha kul i 45 minuter eller att det ligger en nyfödd liten traumatiserad kalv  och darrar någonstans  i Sverige för att du absolut ska ha ett glas mjölk till dina pepparkakor, då är du faan bara en liten lort.

Sist men inte minst: alla ni som bjöd in mig till era mjölkgårdar och slakterier – var tog ni vägen? Det finns ju ingenting att dölja eller att skämmas över så varför det blev så tyst när jag tackade ja till era generösa inbjudningar är ett mysterium för mig. Jag är fortfarande oerhört intresserad av att ta del av sakernas verkliga tillstånd så hör gärna av dig till mig om du vill bidra till att jag får göra det. Jag tar med mig kaffe i en termos (ingen mjölk dock, har nämligen slutat med det alldeles nyligen eftersom jag äntligen insett att den inte tillhör mig utan små snubbar och snubbor som på bilden nedan).

 

IMG_3386.PNG

Efterlyses: studiebesök på en genomsnittlig mjölkgård

Jag är lite chockad men framförallt glad över genomslaget som mitt lilla blogginlägg om mjölkindustrin har fått. Det har lästs fler än 150 000 gånger och delats tusentals gånger på Facebook. Jag önskade ju att frågan skulle lyftas varför jag förstås är väldigt tacksam för detta och även för att så många har bidragit med kommentarer i syfte att nyansera debatten.

För att själv bidra till detta vill jag gärna förtydliga mig samt revidera det som inte stämde i det ursprungliga blogginlägget. Merparten kritik i kommentarsfältet har riktats mot att jag skrev att korna stod uppbundna 90 % av sitt liv, vilket var en felaktig siffra som jag har tagit bort. De står inte uppbundna men däremot finns det lagstadgat stöd för att de kan stå instängda 90 % av sina liv, vilket många gör. Omkring 45 procent av korna i mjölkindustrin i Sverige står uppbundna inomhus under större delen av året. För korna innebär detta att de inte kan vända sig om eller klia sig, och de kan bara stå eller ligga ned. De får heller ingen motion och väldigt begränsade möjligheter till sociala kontakter.  Tjurar och kalvar (upp till 6 månader) undantas beteskravet helt vilket i praktiken innebär att de kan leva ett helt liv utan att vistas utomhus. LRF verkar uppenbarligen även för att betesföreskrifterna ska ersättas av ”branschens eget betesprogram” (1) och organisationen Sveriges Mjölkbönder har arbetat aktivt för att avskaffa beteskravet (2).

Jag vill poängtera att jag inte är ute efter att smutskasta lantbrukare och att jag förstår att det är en snårig och hård bransch att verka i. Jag tror säkert att det finns de som bryr sig om sina djur på ”riktigt” (och inte bara för att de utgör grunden för deras inkomst). Jag är inte heller sponsrad av Oatly och syftet med mitt inlägg var inte att ge dem en massa reklam. LRF:s stämning gentemot dem råkade bara vara det som fick upp ögonen på mig. Ett stort ansvar vilar på oss konsumenter vilket var själva anledningen till att jag skrev det där blogginlägget. Förändring genom konsumtion kräver förstås medvetna konsumenter (som inte är hjärntvättade).

Det jag främst motsätter mig är att kalvarna tas från sina mammor direkt efter födseln. Att de sedan ”bara” tillbringar ungefär en vecka i de små burarna eller ”igloos” som de tydligen också kallas gör inte saken det minsta bättre i min värld. Även inom ekologisk produktion tas kalvarna från sina mödrar inom ett dygn efter födseln. På KRAV:s hemsida kan man till exempel läsa om detta. De skryter helt öppet med att kalvar på KRAV-gårdar minsann får dia sina mammor i ett dygn. Inte wow. Ett obekräftat påstående är att kalvarna även inom ekologisk produktion numera tas ifrån sina mammor direkt på grund av att det blev svårare för både ko och kalv att vänta med separationen då anknytningen blivit stark och kalvarna råmar så mycket de första dygnen. Någon som kan bekräfta eller slå hål på detta via trovärdiga källor? Finns det överhuvudtaget några mjölkgårdar som inte skiljer kalvarna från sina mödrar vid födseln?

Jag tvivlar fortfarande starkt på att korna på stora mjölkgårdar har möjlighet till ett fullvärdigt liv. Och jag tror att robotmjölkning som många har refererat till som något positivt snarare bidrar till en ökad risk för att djur far illa eftersom man inte behöver ha samma personliga kontakt med djuren. Jag har inte besökt en mjölkgård som flera har frågat, men jag skulle gärna vilja varför  jag nu efterlyser någon som kan tänka sig att bjuda in mig på ett studiebesök?  Ni är ju flera som generöst har erbjudit er i kommentarsfältet under mitt förra inlägg.

Många har frågat om jag tycker att det vore bättre att vi inte hade något lantbruk alls eller om jag vill att alla kor ska dö?  Förlåt, men: suck och stön. Djuren i djurindustrin är knappast någon välgärning mot djuren, de finns inte till för sin egen skull utan för att någon ska tjäna pengar på dem. Försvinner djurindustrin går världen inte under, tvärtom – den skulle förmodligen må bättre.  Djuren dödas i förtid och lever onaturliga liv med allt vad det innebär av sjukdom och beteendeproblem. Djurindustrin spelar även en stor roll beträffande både svält och miljöförstöring. Läs gärna vad svensk köttnärings egen intresseorganisation har kommit fram till nedan.

Vi människor brukar smickra oss själva genom att kalla oss den mest civiliserade arten på jorden. Inte sällan används det som ett argument för att rättfärdiga utnyttjandet av andra varelser. Om vi nu är den mest civiliserade arten på jorden –  låt oss leva upp till det. Därför avslutar jag med ett litet boktips. För dig som på riktigt reflekterar över hur vi behandlar och utnyttjar djuren och vad det gör med oss som människor vill jag rekommendera den här boken skriven av filosofen Peter Singer:

IMG_3337

Avslutningsvis, här följer Jordbruksverkets (köttindustrins) egen skrivelse angående hållbar köttkonsumtion och bland annat svält och miljöförstöring:

”Vi i västvärlden behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. I synnerhet nötkött bidrar med stora utsläpp av växthusgaser.

Vi behöver också äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla. Det gäller alla köttslag.

Köttkonsumtionen kan minskas genom att i första hand slänga mindre mat men även genom att äta mindre köttportioner eller kött mer sällan. Ur hälsosynpunkt behöver vi inte äta så mycket kött som vi igenomsnitt gör i Sverige i dag. I stället kan vi ur såväl hälso- som miljösynpunkt öka intaget av vegetabilier. Dessutom går det åt mindre resurser om vi äter mer vegetabilier i stället för kött.

/…/
Under de senaste åren har det framkommit att kött, i synnerhet nötkött, står för en betydande del av livsmedelskonsumtionens utsläpp av växthusgaser, och att en ökande köttkonsumtion inte är hållbar.

/…/
Det är dock inte enbart växthusgasutsläppen som gör animaliesektorn problematisk ur miljösynpunkt. Det moderna jordbruket kräver stora mängder fossilabränslen för jordbearbetning och framställning av konstgödsel och animaliesektorn tar stora arealer i anspråk.

/…/
Att köttkonsumtionen ökar medför att ny mark tas i anspråk, gammal betesmark odlas upp och skog huggs ned. Detta är Brasiliens köttproduktion ett exempel på, landet är både en av världens största kötköttsproducenter och nötköttsexportörer. Enligt FAO 44 används 70 procent av ytan i Amazonas som huggits ner till betesmark och den resterande delen används till största delen för foderproduktion. Animaliesektorn påverkar på så sätt direkt och indirekt faktorer som ökenutbredning genom överbetning, minskad biologisk mångfald genom skogsskövling, erosion och jordskred, övergödning av hav och sjöar och så vidare.

/…/
Länge ansågs det att det var nödvändigt att inta en viss minimimängd av animaliskt protein i kosten. Proteinbehovet är dock främst relaterat till behovet av essentiella aminosyror och dessa kan man få i sig från såväl vegetabiliska som animaliska födoämnen. Genom att äta varierat och välplanerat, framför allt att
regelbundet äta flera olika slags spannmål och baljväxter, kan även den som är vegan få i sig det som behövs för att skapa fullvärdiga proteiner i kroppen.6

/…/
Forskning visar att personer som äter mycket rött kött och charkprodukter har större risk att få hjärt- och kärlsjukdom och vissa former av cancer, till exempel tjock- och ändtarmscancer. ”

http://www.jordbruksverket.se/download/18.5df17f1c13c13e5bc4f800039403/En+hållbar+köttkonsumtion.pdf

Ytterligare en trovärdig källa som styrker detta:

A global shift towards a vegan diet is vital to save the world from hunger, fuel poverty and the worst impacts of climate change, a UN report said.
http://www.theguardian.com/…/02/un-report-meat-free-diet

Källor:

1. Lantbrukarnas Riksförbund (2013) ”Mjölkbönder vill ta mer ansvar för betet” Pressmeddelande 2013-09-09.

2. Sveriges Radio Ekot (2009). Mjölkbönder kritiska mot beteskrav. 2009-06-09.

Många har opponerat sig mot att jag länkar till Djurens Rätt. Om man på riktigt är intresserad av korrekta fakta kan man enkelt kontrollera de utförligt angivna källor som Djurens Rätt anger. Här kan man läsa om nötkreaturens villkor:

http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-livsmedelsindustrin/kor-kalvar-tjurar

För dig som känner dig osäker på att minska ditt intag av mejeriprodukter utifrån ett hälsoperspektiv:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-dags-att-sluta-med-mjolkpropaganda/

Och slutligen ett litet särskilt tack till: Miranda.

Relaterat: Kolmården – dags att stänga butiken?

Tack LRF för att ni stämde Oatly!

Tack LRF-Mjölk för att ni äntligen fick upp ögonen på mig och resten av Sveriges befolkning. Tack för att ni väckte oss ur vår mejeriiska matrixdvala. Tack för att ni genom att stämma lilla Oatly såg till att det äntligen blev en debatt i Sverige kring den tvivelaktiga mjölkindustrin. Kort sagt, tack LRF för: att ni är sådana urbota idioter.

För nu hände det som ni i mjölkmaffian måste ha fruktat mest av allt (med tanke på att hela er existens syftar till att undvika detsamma), det vill säga: att folks indoktrinerade uppfattning om mjölk som det mest naturliga, nyttiga och ansvarsfullt framställda livsmedel som finns fick sig en rejäl törn för första gången någonsin.

Få andra livsmedel i Sverige har en så kraftfull lobby i ryggen. Genom TV-reklam, mjölkpaketens baksidor och de välbesökta betessläppen har man lyckats skapa en falsk bild om de omhuldade korna som spritter runt på soliga ängar med sina små kalvar hack i häl. Mjölken råkar bara vara en lycklig biprodukt som vi människor har ynnesten att avnjuta. Alltfler har börjat reflektera kring det tvivelaktiga i att nyttja kött, päls och andra animaliska produkter medan mjölken hittills har varit förskonad, inlindad i ett bondromantiskt motljus, mycket tack vare the mother av all vilseledande reklam – Bregottfabriken.

Och det är kanske det mest ironiska av allt, att just de som backar den välkomnande Bregottfabriken stämmer den lilla aktören Oatly för att de anser att deras marknadsföring är vilseledande.

För dig som inte vet vad jag snackar om och har missat varför det är lite dålig stämning i kyldisken följer här en kort resumé:

LRF-mjölk (svensk mjölks bransch- och lobbyorganisation) stämmer Oatly (liten svensk producent av havrebaserade alternativ till mejeriprodukter) på 14 miljoner för att de tycker att Oatly misskrediterar mjölk som livsmedel i sin marknadsföring. Bland annat genom att de säger: ””No soy. No milk. No badness” och ”Milk, but made for humans”. LRF gråter ut på Twitter::

”Det är aldrig ok att använda sig av vilseledande marknadsföring. Det är helt enkelt inte schysst mot konsumenterna.”

Ironin. I. Detta. Genialiska Oatly företräder lyckligtvis en transparent företagskultur i alla led varför man kan ta del av alla pinsamma detaljer i denna fars om man önskar här: http://www.oatly.com

På grund av att  jag läste att 55 procent av femtio studenter mellan 20 och 33 år på Malmö Högskola som tillfrågades om sin bild av kors möjligheter till naturligt beteende i mjölkindustrin trodde att kor inte behövde kalva för att ge mjölk och att den mjölkiga indoktrineringen har pågått sedan 30-talet tycker jag att en liten faktacheck kan vara på sin plats:

Visste du att en mjölkko är dräktig och insemineras i samma takt som hon fråntas sina kalvar i hela sitt liv?

Visste du att de nyfödda kalvarna tas från sina mammor omgående (om det är en KRAV-gård får de stanna några dagar med sin mamma)? Tjurkalvarna slaktas när de är mellan 0-18 månader medan kvigorna går samma öde till mötes som sina mödrar.

Och som om inte det vore nog utgör mjölkindustrin ett betydande hot mot miljön, men det visste du säkert redan.

Verklighetens dagisplatser i Bregottfabriken:

Skärmavbild 2014-11-03 kl. 19.42.58Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.57

 

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.36.30  Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.46

Bakom kulisserna i Bregottfabriken:

Skärmavbild 2014-11-03 kl. 19.43.23Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.10

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.36.09Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.25

Jag är inte bättre än någon annan, utan faktiskt sämre. Jag har alltid älskat mjölk, levde i princip på det när jag var yngre och har fortsatt konsumera stora mängder i vuxen ålder samtidigt som jag kniper ihop ögonen stenhårt. För anledningen till att jag är sämre än de flesta andra är att jag vet om det här men har valt att blunda för det. Japp, så är det. Och jag skäms. Än en gång: tack LRF! För nu är det slut med det.

Jag kastar den första stenen. Stenhårt på mig själv. Inte på någon annan. Du gör vad du vill med dina stenar. Men eftersom du har läst hela vägen hit säger jag bara: rock on!

IMG_3312.JPG

Indoktrinering (som inte bidrar till att nyfödingar skiljs från sina mammor och andra grymheter) pågår.

Källor/länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kornas-lyckliga-tid-pa-bete-krymper_7241001.svd
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/problemet-ar-att-komjolk-inte-ar-avsedd-for-manniskor
http://www.djurensratt.se/sites/default/files/mjolkfabriken.pdf
http://www.sydsvenskan.se/sverige/forskare-mjolkens-stallning-ar-hotad/
http://www.gp.se/ekonomi/1.2518116-arla-stammer-unilever
http://tidningen.djurskyddet.se/2010/09/verkligheten-i-bregottfabriken/

Facebookgrupp för dig som är intresserad av att följa utvecklingen:
https://www.facebook.com/events/331483837033811/?fref=ts

IMG_3300-0.JPG

#oatly #lrf #wow #nocow

Det uppföljande blogginlägget hittar du här: Efterlysning.

Och del tre i mjölk-trilogin finner du här: Jag blev rädd.

PS. Du som är sugen på att fälla ner ett par skygglappar till, läs gärna det här. Speciellt om du har varit på Kolmården i sommar.

Snälla gör mig en tjänst så jag slipper hamna i dödscell.

Snälla, jag måste be dig om en tjänst. Kan inte du ta 15 sekunder av din tid till att protestera mot att National Institute of Health isolerar, skrämmer och torterar nyfödda ap-bebisar (och deras mammor) för att framkalla depressioner och kroniskt trauma? Allt du behöver göra är att klicka på följande länk och skriva ditt namn: http://investigations.peta.org/nih-baby-monkey-experiments/#action

Jag råder dig faktiskt att inte titta på klippet som finns på sidan för du kommer bara att vilja dö efteråt. Det är något av det värsta jag har sett och då har jag ändå tagit del av en ganska ansenlig del av NSMPD:s (nuvarande Djurens Rätt) fasansfulla filmarkiv.

Detta sker just nu. Grymma psykologiska experiment på små oskyldiga, försvarslösa spädbarn (med samma medvetande-nivå och intelligens som ett mänskligt spädbarn). Jag kan inte bestämma mig för om jag ska ska lägga mig ned och gråta tills jag dör eller åka till USA och döda Stephen Suomi. Därför vore det kanon om du bara vill klicka här och skriva en liten kråka: http://investigations.peta.org/nih-baby-monkey-experiments/#action

Skärmavbild 2014-09-09 kl. 00.41.11Skärmavbild 2014-09-09 kl. 00.38.58 Skärmavbild 2014-09-09 kl. 00.24.09

Ondskans ansikte: Stephen Suomi

Tack!

PS. Dela gärna länken.

Har du varit på Kolmården i sommar? Läs det här om du törs.

Förlåt, men jag orkar bara inte vara sådär saklig, tolerant och politisk korrekt längre. Jag har varit det i snart 20 år, ända sedan jag flippade den där gången när jag jobbade på NSMPD (nuvarande Djurens Rätt) och råkade låsa in mellanstadiebarn och snälla gamla tanter i ett rum och tvinga dem att titta på dokumentärer om pälsfarmning, schampoo-tester i kaniners uppspärrade ögon, kocher-slakt och psykologiska experiment på apor samtidigt som jag läste högt ur Kolmårdens interna (och inofficiella) statistik. Alla storgrät medan jag tänkte: ”glöm ALDRIG det här era djävlar!” Jaa. Det var dumt.
Jag, det djurättsaktivistiska psykfallet, lämnade organisationen frivilligt nästa dag då jag  insåg att det inte var rätt väg att övertyga någon om att alla varelser har rätt till ett naturligt och fullvärdigt liv.

Sedan dess är jag oerhört tolerant. Förkunnar sällan mitt evangelium och pådyvlar aldrig någon mina egna åsikter (om de inte, så att säga, ber om det). Att jag dessutom numera är en högst tvivelaktig vegetarian gör att jag mer än någonsin känner att jag inte har någon rätt att peka finger.

Visst är det lätt att känna sig maktlös över alla typer av grymheter som pågår i världen mot alla varelser, såväl mänskliga som icke-mänskliga. Och visst ligger det nära till hands att fälla upp skygglapparna med en vag tanke om att det inte spelar någon roll: ”jag kan ju ändå inte göra något”. Och det, har du ju alldeles rätt i.

För i just det här fallet, när du vill förändra livet för massor av varelser, behöver du nämligen inte göra ett skit. Du behöver inte ge upp din familj och arbeta som volontär i ett krigsdrabbat land, inte demonstrera eller ens skänka en spänn. Det räcker om du låter BLI att göra några saker. Några enkla saker som oftast handlar om tillfredsställelse av din fåfänga, dina smaklökar eller lust till förströelse.

Nej, det är inte helt enkelt att lägga om hela sin kosthållning, det kräver lite kunskap och engagemang, men man kan göra så gott man kan; mjukstarta med en köttfri dag, googla lite vegetariska recept och upptäcka efter vägen att det faktiskt inte är så svårt och dessutom både hälsosamt och gott (till råga på allt slår du två flugor i en smäll eftersom du gör miljön en mastodonttjänst). Jag vet att det är svårt att leva efter sin övertygelse i alla lägen (som till exempel en tisdagskväll vid matbordet med skol- och dagiströtta barn när det står köttbullar och makaroner på bordet, vadå köttbullarna är ju redan döda och skulle dött ännu mer i onödan om inte jag ätit de två sista som ingen ville ha).

Men så finns det där som är riktigt djävla enkelt att låta bli och det är därför jag blir så förbannad när folk inte kan låta bli.

Som att gå på Kolmården. Hur kan man inte förstå grymheten i att hålla delfiner i fångenskap? Andra djur också förstås, men just för att delfiner är ett av de djur som de allra flesta människor har så lätt att ta till sig och tycka om blir det än mer obegripligt. Alla (jo, alla) vet ju faktiskt numera att delfiner och andra marina däggdjur är högintelligenta och ytterst socialt utvecklade varelser (för övrigt utrustade med altruism vilket är mer än man kan säga om många människor). Med tanke på det och filmer som The Cove och Blackfish, som nått så oerhört många, är det ett komplett mysterium. Hur kan man inte förstå det fruktansvärda i att slitas upp från sin familj på det mest traumatiska sätt och bli placerad i en klorerad liten tank med en främmande grupp trasiga individer. Eller att födas i denna tank och att svältas (japp, det är djurtränarnas teknik) för att utföra fåniga tricks som inbringar pengar till sina ägare. Eller är det helt enkelt så illa att du väljer att blunda för det till förmån för din tillfälliga förströelse?

Jag vill minnas att de där dokumenten, Kolmårdens egna som jag nämnde tidigare, innehöll en speciell rubricering som löd: ”Dödsorsak: självmord”. Denna rubricering ska ha inneburit att delfinen ifråga tog sats och simmade med hög hastighet, om och om igen ifall det behövdes, in i väggen tills den avled. Jag vet faktiskt inte om det är sant, något som jag dock vet är sant är att delfiner som i det vilda kan bli 30-50 år sällan överlever sina tonår i fångenskap och att vanliga dödsorsaker är stressrelaterade sjukdomar och klorförgiftning. De får hud- och ögonskador som i somliga fall leder till blindhet.  Djur som simmar flera mil varje dag och lever i socialt komplexa grupper har ingen möjlighet till ett naturligt och fullvärdigt liv överhuvudtaget utan exploateras som skojiga clowner. ”Life” heter ironiskt nog årets delfinshow, ”Death” hade varit ett mer passande namn.

Ledsen att behöva peka ut dig, men det är du som går på Kolmården som gör det möjligt. Herregud, åk till  Astrid Lindgrens värld, Nordens ark om du absolut måste gå på en djurpark, Gröna Lund, Liseberg eller vad som helst som inte inbegriper exploaterande av andra varelser. Hur svårt kan det vara? En del hävdar att det är ett bra sätt för barn att lära sig mer om djur och natur, men då undrar jag vad för snedvriden bild de får med sig och om det verkligen är så himla bra att lära sig att det är okej att profitera på varelser som lider.

Förlåt, nu flippade jag igen. Som jag önskar att du kan se förbi mina påhopp och att du kan ta till dig något av det jag försöker säga och börja på ett nytt kapitel, ett kapitel som kommer göra att du mår mycket bättre och att många andra varelser slipper lida. För när det för en gångs skull är så djävla enkelt att göra gott bör man ju passa på.

EXEMPEL PÅ SAKER SOM ÄR SKITENKLA ATT LÅTA BLI:

  • att köpa en ful mössa med pälstofs
  • att betala för ett foto av dig själv när du blir kramad av en drogad bebis-chimpans i Catalina-parken
  • att gå på cirkus som håller elefanter, tigrar och andra icke-domesticerade djur
  • att köpa en kappa som är gjord av ofödda lamm
  • att köpa skönhetsprodukter som är testade på djur
  • att åka till Afrika och skjuta noshörningar och andra utrotningshotade djur för skojs skull
  • att sova på en dunkudde
  • att gå på Kolmården

Om jag har varit på Kolmården? Japp. I ett (väldigt långt) ögonblick av svagsinthet, skyller inte på någon annan i alla fall, åkte jag dit med min familj som på den tiden bestod av mig, Pelle och våra 6-åriga döttrar. Gick vi på delfinshowen? Japp. Vad hände? Jo, jag bländades totalt de första 5-10 minuterna, satt med ett saligt leende på läpparna tills jag långsamt började ta in den ta in den genomsjuka situationen och den vidriga propagandan som var en del av ”showen” och totalköptes av alla runtomkring mig. Den handlade om hur lyckliga dessa varelser var, hur de älskade att uppträda för oss etc, ackompanjerat av väl inövat ”bus” av yngsta medlemmen i delfinflocken.

Sex år tidigare jobbade jag med att samla in data om marina däggdjur för Costa Ricas naturskyddsförening, minnena från den tiden  bröt sig fram som aliens ur mitt inre. Ynnesten att uppleva fria delfiner och deras äkta livsglädje när de närmade sig oss – på behörigt avstånd – alldeles frivilligt. Jag behärskade mig och bet ihop de sista 40 minuterna av showen, men utanför gick det inte längre. Jag föll ned på knä i ett dike och grät så att det kändes som om mitt hjärta skulle gå sönder till döttrarnas förtvivlan och andra besökares skräck (de sistnämnda förstod ju inte vilket typ av psykfall jag var). Men faktum är att det räcker att du har sett en fri delfin i sitt rätta element en gång eller någon av ovan nämnda filmer, djurrättsaktivistpsykfall eller inte,  för att förstå varför delfinarium är att jämföra med koncentrationsläger. Och om du inte gör det: då är du ett äkta psykfall.

Länkar:

Låt oss ta död på några myter direkt:

http://www.worldanimalfoundation.net/f/OrcasandDolphinsinCaptivity.pdf

För dig som vill ta del av vetenskapliga belägg för att marina däggdjur i fångenskap lider:

http://www.worldanimalprotection.se/Images/The%20case%20against%20marine%20mammals%20in%20captivity%202006_tcm10-4773_tcm20-6431.pdf#false

För dig som vill engagera dig och/eller lära dig mer:

http://dolphinproject.org/take-action/to-free-a-dolphin-a-step-by-step-guide-to-dolphin-activism

http://www.djurensratt.se/engagera-dig/blixtaktioner/kolmardens-djurpark

http://www.peta.org/issues/animals-in-entertainment/zoos-pseudo-sanctuaries/aquariums-marine-parks/

http://www.worldanimalprotection.us.org/our-work/animals-wild/marine-animals-captivity

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2543317/Mother-prized-albino-dolphin-COMMITS-SUICIDE-torn-baby-Japanese-fishermen-notorious-killing-cove.html

http://savejapandolphins.org/take-action/dolphins-in-captivity

https://www.facebook.com/GrindStop2014?fref=ts

Kan inte låta bli att reflektera över varför svensk media så sällan skriver något negativt om denna företeelse, det enda (tandlösa) jag kunde hitta var:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10289106.ab

Till skillnad från t ex:

http://www.nytimes.com/2013/07/30/science/smart-social-and-captive.html?pagewanted=all&_r=0

och:

http://www.independent.co.uk/voices/comment/nature-studies-stay-away-from-the-dolphins-kept-in-tanks-the-only-ones-to-see-live-wild-9435614.html

Så här ska det se ut.
Skärmavbild 2014-07-30 kl. 12.36.54
Spinner Dolphins i Bahia Drake, Costa Rica (där jag jobbade för 14 år sedan).
Foto: Sierra Goodman

Delfinens anatomiska förbannelse: de ”leende” mungiporna.
Skärmavbild 2014-07-30 kl. 13.01.07

En delfin som är glad på riktigt:
Skärmavbild 2014-07-30 kl. 12.37.41
Foto: Sierra Goodman

Och en till:
Skärmavbild 2014-07-30 kl. 12.58.09
Foto: Sierra Goodman

Kolmården: är det inte dags att slå igen butiken nu? Ert eget kommentarsfält på Facebook torde ge en fingervisning om vilken väg ni borde välja härnäst. Cred till er i alla fall för att ni inte stänger ner kommentarsfältet, det måste ändå kosta er allra minst en heltidstjänst.

Att sila katter och svälja kor

Häromdagen visade Kalla Fakta ett reportage om hur katter och hundar stjäls, slaktas och blir till pälskragar i Asien. Man frågade folk på stan om de tyckte det var fel. Det tyckte de (också de som bar päls). Man frågade tullvakter hur man skulle kunna förhindra införsel av hund- och kattskinn till vårt trygga land (varg, mink och räv föll helt utanför denna vänliga omtanke) och konsumentombudsmän om hur man som konsument skulle kunna veta om man hade en Golden Retriever runt halsen. Det ställdes kort sagt många frågor, men häpnadsväckande nog inte en enda huruvida det överhuvudtaget är rätt att utsätta några varelser alls för lidande, speciellt inte i så tvivelaktiga syften.

Det blev jobbigt för oss i tv-soffan att se våra husdjur, som så många av oss så lätt kan relatera till, flås levande och strypas långsamt. Stackars oss. Och därmed, som nästan alltid, blev djurens väl och ve – frågan om människans väl och ve.

För självklart handlade det framförallt om människans rättigheter trots att programmet utgav sig för att tala för djurens. Men medkänslan täcker uppenbarligen bara sådana djur som vi, människor, känner eller på något sätt har en relation till.

Kanske ligger det i ditt intresse att köpa en jacka med pälskrage. Eller kanske ligger det i ditt intresse att äta en bit falukorv till middag ikväll.

Djuren, som du köper, hade ett intresse – att slippa lida. Innan de mötte sin bödel hade de förstås ett intresse att leva ett fullvärdigt och naturligt liv. Ungefär som du.

En rätt kraftig egotripp är den att sätta intressen som fåfänga och tillfredsställande av de egna smaklökarna framför någon annans ganska enkla önskan – att få leva. Eller åtminstone – att slippa plågas till döds. Inte heller handlar alternativet om att sänka sin levnadsstandard. Snarare tvärtom. Om alla människor var vegetarianer skulle vi ha mat att föda hela världens befolkning för att inte tala om de digra miljövinsterna.

Det är lätt att ana de enorma ekonomiska intressen som ligger bakom allt utnyttjande av de icke-mänskliga djuren. Det blir till ett närmast befriande argument att inte göra något. Det är omöjligt, på med skygglapparna, världen är en ond och grym plats, jag ger upp!

Jag är ledsen att behöva peka ut dig. Men det är du som är problemet. Efterfrågan söker tillgång. För det sjukaste i denna eländiga kråksång är att om du ville förändra situationen, så är motprestationen minimal. Du behöver ju inte ens göra något. Det räcker om du låter bli att göra några saker.

Snälla. tänk på det nästa gång du står där i charkdisken. Och tänk på det nästa gång du drar med handen över den där lena pälskragen. Världen hade varit en lite trevligare plats om den fått sitta kvar på sin förra ägare. Oavsett om det var en hund eller en räv.

Vi människor smickrar ofta oss själva med att påstå att vi är den mest civiliserade arten på jorden.
Låt oss leva upp till det.