Jag skäms, men jag måste erkänna att jag blev lite rädd.

Jag var inte alls förberedd på att mitt blogginlägg om mjölkindustrin skulle få ett sådant genomslag som det fick och jag måste faktiskt erkänna att jag blev lite rädd. Jag var liksom helt skakis den där helgen när inlägget spreds som en löpeld. Jag såg hatiska och elaka kommentarer i sociala medier, det obehagligaste var att de inte bara berörde mina åsikter utan också mig sig som person, till och med min familj. I bloggens kommentarsfält har det varit något mera sansat av någon anledning. Stort tack till (nästan) alla för ert civiliserade tonläge. Jag inser förstås att det inte går att jämföra med det näthat som många andra utsätts för och kanske är det sådant man måste räkna med när man sticker ut hakan och luftar en åsikt.

Men skit i det nu, för det här handlar inte om mig. Jag har släppt det och känner inget annat än glädje över att inlägget har lästs närmare 200 000 gånger. Och så är jag lite förbannad igen också. Känns också bra.

Jag står fast vid min övertygelse om att djuren i mjölkindustrin, med några få undantag, lever alldeles för korta och vederstyggliga liv. Och att kalvarna tas ifrån sina mödrar direkt efter födseln är ett faktum som inte går att motsäga (för den som undrade). Jag är även än mer övertygad om att mejerimaffian utövar en lobbyverksamhet som vi inte inser vidden av (eftersom den har pågått så länge och vi följaktligen är helt hjärntvättade). Den handlar inte bara om att sätta djurhållningen i en helt annan dager än verklighetens, utan också om att indoktrinera oss i att mjölk och andra mejeriprodukter i princip är det nyttigaste livsmedel som finns.

I varje tidslucka jag har haft sedan jag publicerade det där inlägget har jag plöjt avhandlingar, artiklar, LRF:s, SLU:s och Jordbruksverkets skrivelser,  kommersiella aktörers kommunikation riktad mot mjölkbönder och lusläst branschforum bara för att nämna något eftersom jag ville vara säker på att mina åsikter och påståenden var underbyggda (sov i ärlighetens namn knappt de tre första dygnen). Känner mig säkrare än någonsin på mitt beslut att helt sluta stödja både mjölk- och köttindustrin. Jag vet att det inte kommer att gå över en natt och att det inte kommer att vara lätt. Men jag ska kämpa. Och jag tänker fortsätta vara den där jobbiga djäveln, som trots att jag definitivt inte alltid lever som jag lär, rispar folk i ögonen med en skrovlig nagel genom att lyfta de här frågorna.

Jag dejtade en kille en gång som berättade att han tog jobb på ett slakteri när han var yngre bara för att han ville veta hur det var i verkligheten. Han tyckte inte att det var några konstigheter utan åt kött med god aptit och utan minsta samvetsbetänklighet. Okej, han var psykopat (på riktigt) men jag respekterar i alla fall honom hundra gånger mer än dig som bara fäller upp skygglapparna framför både mejeri- och charkdisken. Och mycket annat. För om du inte ens vågar ta in sakernas verkliga tillstånd, oavsett om det handlar om att du blundar för att delfinerna på Kolmården får lida för att din familj ska ha kul i 45 minuter eller att det ligger en nyfödd liten traumatiserad kalv  och darrar någonstans  i Sverige för att du absolut ska ha ett glas mjölk till dina pepparkakor, då är du faan bara en liten lort.

Sist men inte minst: alla ni som bjöd in mig till era mjölkgårdar och slakterier – var tog ni vägen? Det finns ju ingenting att dölja eller att skämmas över så varför det blev så tyst när jag tackade ja till era generösa inbjudningar är ett mysterium för mig. Jag är fortfarande oerhört intresserad av att ta del av sakernas verkliga tillstånd så hör gärna av dig till mig om du vill bidra till att jag får göra det. Jag tar med mig kaffe i en termos (ingen mjölk dock, har nämligen slutat med det alldeles nyligen eftersom jag äntligen insett att den inte tillhör mig utan små snubbar och snubbor som på bilden nedan).

 

IMG_3386.PNG

Efterlyses: studiebesök på en genomsnittlig mjölkgård

Jag är lite chockad men framförallt glad över genomslaget som mitt lilla blogginlägg om mjölkindustrin har fått. Det har lästs fler än 150 000 gånger och delats tusentals gånger på Facebook. Jag önskade ju att frågan skulle lyftas varför jag förstås är väldigt tacksam för detta och även för att så många har bidragit med kommentarer i syfte att nyansera debatten.

För att själv bidra till detta vill jag gärna förtydliga mig samt revidera det som inte stämde i det ursprungliga blogginlägget. Merparten kritik i kommentarsfältet har riktats mot att jag skrev att korna stod uppbundna 90 % av sitt liv, vilket var en felaktig siffra som jag har tagit bort. De står inte uppbundna men däremot finns det lagstadgat stöd för att de kan stå instängda 90 % av sina liv, vilket många gör. Omkring 45 procent av korna i mjölkindustrin i Sverige står uppbundna inomhus under större delen av året. För korna innebär detta att de inte kan vända sig om eller klia sig, och de kan bara stå eller ligga ned. De får heller ingen motion och väldigt begränsade möjligheter till sociala kontakter.  Tjurar och kalvar (upp till 6 månader) undantas beteskravet helt vilket i praktiken innebär att de kan leva ett helt liv utan att vistas utomhus. LRF verkar uppenbarligen även för att betesföreskrifterna ska ersättas av ”branschens eget betesprogram” (1) och organisationen Sveriges Mjölkbönder har arbetat aktivt för att avskaffa beteskravet (2).

Jag vill poängtera att jag inte är ute efter att smutskasta lantbrukare och att jag förstår att det är en snårig och hård bransch att verka i. Jag tror säkert att det finns de som bryr sig om sina djur på ”riktigt” (och inte bara för att de utgör grunden för deras inkomst). Jag är inte heller sponsrad av Oatly och syftet med mitt inlägg var inte att ge dem en massa reklam. LRF:s stämning gentemot dem råkade bara vara det som fick upp ögonen på mig. Ett stort ansvar vilar på oss konsumenter vilket var själva anledningen till att jag skrev det där blogginlägget. Förändring genom konsumtion kräver förstås medvetna konsumenter (som inte är hjärntvättade).

Det jag främst motsätter mig är att kalvarna tas från sina mammor direkt efter födseln. Att de sedan ”bara” tillbringar ungefär en vecka i de små burarna eller ”igloos” som de tydligen också kallas gör inte saken det minsta bättre i min värld. Även inom ekologisk produktion tas kalvarna från sina mödrar inom ett dygn efter födseln. På KRAV:s hemsida kan man till exempel läsa om detta. De skryter helt öppet med att kalvar på KRAV-gårdar minsann får dia sina mammor i ett dygn. Inte wow. Ett obekräftat påstående är att kalvarna även inom ekologisk produktion numera tas ifrån sina mammor direkt på grund av att det blev svårare för både ko och kalv att vänta med separationen då anknytningen blivit stark och kalvarna råmar så mycket de första dygnen. Någon som kan bekräfta eller slå hål på detta via trovärdiga källor? Finns det överhuvudtaget några mjölkgårdar som inte skiljer kalvarna från sina mödrar vid födseln?

Jag tvivlar fortfarande starkt på att korna på stora mjölkgårdar har möjlighet till ett fullvärdigt liv. Och jag tror att robotmjölkning som många har refererat till som något positivt snarare bidrar till en ökad risk för att djur far illa eftersom man inte behöver ha samma personliga kontakt med djuren. Jag har inte besökt en mjölkgård som flera har frågat, men jag skulle gärna vilja varför  jag nu efterlyser någon som kan tänka sig att bjuda in mig på ett studiebesök?  Ni är ju flera som generöst har erbjudit er i kommentarsfältet under mitt förra inlägg.

Många har frågat om jag tycker att det vore bättre att vi inte hade något lantbruk alls eller om jag vill att alla kor ska dö?  Förlåt, men: suck och stön. Djuren i djurindustrin är knappast någon välgärning mot djuren, de finns inte till för sin egen skull utan för att någon ska tjäna pengar på dem. Försvinner djurindustrin går världen inte under, tvärtom – den skulle förmodligen må bättre.  Djuren dödas i förtid och lever onaturliga liv med allt vad det innebär av sjukdom och beteendeproblem. Djurindustrin spelar även en stor roll beträffande både svält och miljöförstöring. Läs gärna vad svensk köttnärings egen intresseorganisation har kommit fram till nedan.

Vi människor brukar smickra oss själva genom att kalla oss den mest civiliserade arten på jorden. Inte sällan används det som ett argument för att rättfärdiga utnyttjandet av andra varelser. Om vi nu är den mest civiliserade arten på jorden –  låt oss leva upp till det. Därför avslutar jag med ett litet boktips. För dig som på riktigt reflekterar över hur vi behandlar och utnyttjar djuren och vad det gör med oss som människor vill jag rekommendera den här boken skriven av filosofen Peter Singer:

IMG_3337

Avslutningsvis, här följer Jordbruksverkets (köttindustrins) egen skrivelse angående hållbar köttkonsumtion och bland annat svält och miljöförstöring:

”Vi i västvärlden behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. I synnerhet nötkött bidrar med stora utsläpp av växthusgaser.

Vi behöver också äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla. Det gäller alla köttslag.

Köttkonsumtionen kan minskas genom att i första hand slänga mindre mat men även genom att äta mindre köttportioner eller kött mer sällan. Ur hälsosynpunkt behöver vi inte äta så mycket kött som vi igenomsnitt gör i Sverige i dag. I stället kan vi ur såväl hälso- som miljösynpunkt öka intaget av vegetabilier. Dessutom går det åt mindre resurser om vi äter mer vegetabilier i stället för kött.

/…/
Under de senaste åren har det framkommit att kött, i synnerhet nötkött, står för en betydande del av livsmedelskonsumtionens utsläpp av växthusgaser, och att en ökande köttkonsumtion inte är hållbar.

/…/
Det är dock inte enbart växthusgasutsläppen som gör animaliesektorn problematisk ur miljösynpunkt. Det moderna jordbruket kräver stora mängder fossilabränslen för jordbearbetning och framställning av konstgödsel och animaliesektorn tar stora arealer i anspråk.

/…/
Att köttkonsumtionen ökar medför att ny mark tas i anspråk, gammal betesmark odlas upp och skog huggs ned. Detta är Brasiliens köttproduktion ett exempel på, landet är både en av världens största kötköttsproducenter och nötköttsexportörer. Enligt FAO 44 används 70 procent av ytan i Amazonas som huggits ner till betesmark och den resterande delen används till största delen för foderproduktion. Animaliesektorn påverkar på så sätt direkt och indirekt faktorer som ökenutbredning genom överbetning, minskad biologisk mångfald genom skogsskövling, erosion och jordskred, övergödning av hav och sjöar och så vidare.

/…/
Länge ansågs det att det var nödvändigt att inta en viss minimimängd av animaliskt protein i kosten. Proteinbehovet är dock främst relaterat till behovet av essentiella aminosyror och dessa kan man få i sig från såväl vegetabiliska som animaliska födoämnen. Genom att äta varierat och välplanerat, framför allt att
regelbundet äta flera olika slags spannmål och baljväxter, kan även den som är vegan få i sig det som behövs för att skapa fullvärdiga proteiner i kroppen.6

/…/
Forskning visar att personer som äter mycket rött kött och charkprodukter har större risk att få hjärt- och kärlsjukdom och vissa former av cancer, till exempel tjock- och ändtarmscancer. ”

http://www.jordbruksverket.se/download/18.5df17f1c13c13e5bc4f800039403/En+hållbar+köttkonsumtion.pdf

Ytterligare en trovärdig källa som styrker detta:

A global shift towards a vegan diet is vital to save the world from hunger, fuel poverty and the worst impacts of climate change, a UN report said.
http://www.theguardian.com/…/02/un-report-meat-free-diet

Källor:

1. Lantbrukarnas Riksförbund (2013) ”Mjölkbönder vill ta mer ansvar för betet” Pressmeddelande 2013-09-09.

2. Sveriges Radio Ekot (2009). Mjölkbönder kritiska mot beteskrav. 2009-06-09.

Många har opponerat sig mot att jag länkar till Djurens Rätt. Om man på riktigt är intresserad av korrekta fakta kan man enkelt kontrollera de utförligt angivna källor som Djurens Rätt anger. Här kan man läsa om nötkreaturens villkor:

http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-livsmedelsindustrin/kor-kalvar-tjurar

För dig som känner dig osäker på att minska ditt intag av mejeriprodukter utifrån ett hälsoperspektiv:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-dags-att-sluta-med-mjolkpropaganda/

Och slutligen ett litet särskilt tack till: Miranda.

Relaterat: Kolmården – dags att stänga butiken?

Tack LRF för att ni stämde Oatly!

Tack LRF-Mjölk för att ni äntligen fick upp ögonen på mig och resten av Sveriges befolkning. Tack för att ni väckte oss ur vår mejeriiska matrixdvala. Tack för att ni genom att stämma lilla Oatly såg till att det äntligen blev en debatt i Sverige kring den tvivelaktiga mjölkindustrin. Kort sagt, tack LRF för: att ni är sådana urbota idioter.

För nu hände det som ni i mjölkmaffian måste ha fruktat mest av allt (med tanke på att hela er existens syftar till att undvika detsamma), det vill säga: att folks indoktrinerade uppfattning om mjölk som det mest naturliga, nyttiga och ansvarsfullt framställda livsmedel som finns fick sig en rejäl törn för första gången någonsin.

Få andra livsmedel i Sverige har en så kraftfull lobby i ryggen. Genom TV-reklam, mjölkpaketens baksidor och de välbesökta betessläppen har man lyckats skapa en falsk bild om de omhuldade korna som spritter runt på soliga ängar med sina små kalvar hack i häl. Mjölken råkar bara vara en lycklig biprodukt som vi människor har ynnesten att avnjuta. Alltfler har börjat reflektera kring det tvivelaktiga i att nyttja kött, päls och andra animaliska produkter medan mjölken hittills har varit förskonad, inlindad i ett bondromantiskt motljus, mycket tack vare the mother av all vilseledande reklam – Bregottfabriken.

Och det är kanske det mest ironiska av allt, att just de som backar den välkomnande Bregottfabriken stämmer den lilla aktören Oatly för att de anser att deras marknadsföring är vilseledande.

För dig som inte vet vad jag snackar om och har missat varför det är lite dålig stämning i kyldisken följer här en kort resumé:

LRF-mjölk (svensk mjölks bransch- och lobbyorganisation) stämmer Oatly (liten svensk producent av havrebaserade alternativ till mejeriprodukter) på 14 miljoner för att de tycker att Oatly misskrediterar mjölk som livsmedel i sin marknadsföring. Bland annat genom att de säger: ””No soy. No milk. No badness” och ”Milk, but made for humans”. LRF gråter ut på Twitter::

”Det är aldrig ok att använda sig av vilseledande marknadsföring. Det är helt enkelt inte schysst mot konsumenterna.”

Ironin. I. Detta. Genialiska Oatly företräder lyckligtvis en transparent företagskultur i alla led varför man kan ta del av alla pinsamma detaljer i denna fars om man önskar här: http://www.oatly.com

På grund av att  jag läste att 55 procent av femtio studenter mellan 20 och 33 år på Malmö Högskola som tillfrågades om sin bild av kors möjligheter till naturligt beteende i mjölkindustrin trodde att kor inte behövde kalva för att ge mjölk och att den mjölkiga indoktrineringen har pågått sedan 30-talet tycker jag att en liten faktacheck kan vara på sin plats:

Visste du att en mjölkko är dräktig och insemineras i samma takt som hon fråntas sina kalvar i hela sitt liv?

Visste du att de nyfödda kalvarna tas från sina mammor omgående (om det är en KRAV-gård får de stanna några dagar med sin mamma)? Tjurkalvarna slaktas när de är mellan 0-18 månader medan kvigorna går samma öde till mötes som sina mödrar.

Och som om inte det vore nog utgör mjölkindustrin ett betydande hot mot miljön, men det visste du säkert redan.

Verklighetens dagisplatser i Bregottfabriken:

Skärmavbild 2014-11-03 kl. 19.42.58Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.57

 

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.36.30  Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.46

Bakom kulisserna i Bregottfabriken:

Skärmavbild 2014-11-03 kl. 19.43.23Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.10

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.36.09Skärmavbild 2014-11-04 kl. 22.35.25

Jag är inte bättre än någon annan, utan faktiskt sämre. Jag har alltid älskat mjölk, levde i princip på det när jag var yngre och har fortsatt konsumera stora mängder i vuxen ålder samtidigt som jag kniper ihop ögonen stenhårt. För anledningen till att jag är sämre än de flesta andra är att jag vet om det här men har valt att blunda för det. Japp, så är det. Och jag skäms. Än en gång: tack LRF! För nu är det slut med det.

Jag kastar den första stenen. Stenhårt på mig själv. Inte på någon annan. Du gör vad du vill med dina stenar. Men eftersom du har läst hela vägen hit säger jag bara: rock on!

IMG_3312.JPG

Indoktrinering (som inte bidrar till att nyfödingar skiljs från sina mammor och andra grymheter) pågår.

Källor/länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kornas-lyckliga-tid-pa-bete-krymper_7241001.svd
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/problemet-ar-att-komjolk-inte-ar-avsedd-for-manniskor
http://www.djurensratt.se/sites/default/files/mjolkfabriken.pdf
http://www.sydsvenskan.se/sverige/forskare-mjolkens-stallning-ar-hotad/
http://www.gp.se/ekonomi/1.2518116-arla-stammer-unilever
http://tidningen.djurskyddet.se/2010/09/verkligheten-i-bregottfabriken/

Facebookgrupp för dig som är intresserad av att följa utvecklingen:
https://www.facebook.com/events/331483837033811/?fref=ts

IMG_3300-0.JPG

#oatly #lrf #wow #nocow

Det uppföljande blogginlägget hittar du här: Efterlysning.

Och del tre i mjölk-trilogin finner du här: Jag blev rädd.

PS. Du som är sugen på att fälla ner ett par skygglappar till, läs gärna det här. Speciellt om du har varit på Kolmården i sommar.