Vi har ett väldigt speciellt konferensbord på Lejonhjärta. Det är lite som Fantomen. Ibland ser det ut som ett alldeles vanligt konferensbord som man skulle kunna hitta på vilken himla reklambyrå som helst: svart, stort och sobert. Ett helt vanligt bord där man kan sitta och prata eller presentera (geniala) idéer medan man dricker kaffe och äter kakor. Nästan varje dag tar vi dock av förklädnaden och blottar dess dolda förtjänster: bollarna. Det råkar nämligen vara ett biljardbord också. När vi köpte det kunde vi inte se något annat än fördelar: perfekt personalvård, perfekt på fredagsölen, perfekt ice-breaker när det blir tryckt stämning i kundmöten – ska vi spela om fakturan? Såhär några månader senare har vi insett att det är långt ifrån en perfekt källa till förströelse och positiva avbrott i arbetet. Anledningen? Det finns en sjukt dålig förlorare på vår byrå. När Mikaela har lite tråkigt brukar hon oskyldigt initiera ett parti mellan mig och Danne. Det är egentligen bara en gissning, men vårt konstanta trash-talk och den dåliga förlorarens avgrundsvrål (som stundtals tangerar patetisk gråt) och den ännu sämre vinnarens smädelser förefaller vara en källa till förströelse för henne. Har allt sett hur du ler i mjugg. Miki! Kanske försöker hon dölja att hon är road, kanske är hon rädd att den dåliga förlorarens vrede ska drabba henne, jag vet inte.

Våra relationer utvecklas i alla fall konstant och integritets-barriärer rivs på jobbet i och med vårt dagliga spelande. Det kanske kan låta som någonting bra och fint, men det är det inte. Det senaste exemplet på just det är nämligen att någon ”råkade” fisa precis när motståndaren skulle göra en avgörande stöt. Det blev ganska dålig stämning då.

Vi har, förstås, hållit noga räkning ända sedan jungfrumatchen. Först stod resultatet på vår blackboard, men sen tvättade den dåliga förloraren bort det i vredesmod. Sedan hade vi en lapp. Tills den dåliga förloraren skrynklade ihop den och kastade den i papperskorgen medan den (förloraren alltså, inte papperslappen) skrek att den aldrig mer skulle spela biljard mot den där andra djäveln. Nu har vi en ny lapp. Som det står 2-2 på. Så just nu råder ljuvlig harmoni mellan den dåliga förloraren och den andra djäveln.

Idag kom det upp på förslag att vi skulle börja spela om pengar. Den dåliga förloraren vägrade. Budet sänktes: en lunch? Nej. En öl? Verkligen inte! Till slut enades vi om att vi ska spela om vem som ska få bestämma temat på nästa Lejonhjärta-fest. Några förslag som ligger uppe är: Zombie Escape, Psycho Rockabilly, Synthare vs Hårdrockare, Cirkus Freak, Klä ut dig till din musikhjälte, Riddarfest och 1-årskalas.

Förra gången det begav sig, i allra gråaste februari, var temat Caribbean Beach party eftersom det är trista februaris diametrala motsats. Och det blev faktiskt något av en succé. Har du några egna förslag emottages de med största tacksamhet. Om du vinner utlovar vi att du blir upphöjd hedersgäst och behandlad som en gud eller gudinna hela kvällen samt får ett fint pris. Uppge gärna om du föredrar att Kim eller Danne ska företräda dina intressen. Vem som är den dåliga förloraren och vice versa låter vi vara osagt. Likaså vem det var som fes.