Pappan är på galej med kollegorna. Han är nog glad. Barnen är också glada för mamman säger (som alltid när pappan är borta) att de får välja preci-is vad de vill till middag. Barnen väljer alltid nudlar. Då blir mamman glad och alla tycker att hon är snäll. Mamman äter inte nudlar. Mamman äter chips och cashew-nötter i smyg och tar ett glas vin. Då blir mamman ännu gladare. (JA, de tittar på tv under tiden.) Jag måste nog skriva en barnbok, kände jag nu. En som handlar om en väldigt icke-biodynamisk mamma som aldrig lagar någonting från grunden eller tar med barnen på skogspromenader på helgerna. Men. Jag är faktiskt ganska snäll och rolig och gör andra bra mamma-saker som till exempel…..att göra andra bra grejer och det.

Nämen , allvarligt (inte för att ovanstående inte är sant) så fick jag en uppenbarelse igår när jag och Inca gick från badminton-hallen (japp, de sista orden skrev jag bara för att skryta): vi ska åka till skogen – en riktig John Bauer-skog – i helgen med alla barnen och ta med typ ekologisk matsäck, varm choklad, inte glömma regnbyxorna och plocka svamp och såna grejer!

Föreslog det idag för Pelle som kvickt kontrade med: ”annars kan vi ta en skärgårdsbåt till Sandhamn, strosa runt på ön och äta något gott på värdshuset efteråt”. Egentligen vill han ju bara äta. Pelle har nämligen fobi för att sitta ned och äta på marken samt att meningslöst vandra runt utan att ha något mål. Ungefär på samma sätt som jag har fobi för att laga mat som innehåller fler än två moment (dvs: Estrella-rycket eller att trycka på knappen till vattenkokaren).

Grejen är att jag inte vet var närmaste riktiga skog ligger. Är det någon som vet?