Imorgon ska jag och Pelle till Yasuragi. Vi har aldrig varit där. Det verkar ovanligt. Alla jag har nämnt det för har nämligen varit där, inte en – utan flera gånger, och precis alla brister ut i vällustiga och avundsjuka stön och bedyrar hur fantastiskt härligt och avslappnande det är. Jag börjar känna mig lite stressad över att jag inte ska förstå hur härligt och avslappnande det är att vara där.

Jag tänkte tidigare ikväll att jag skulle kika lite på deras hemsida. Det kan ju vara bra att ha gjort det innan så att man vet vad man vill och kan slappna av ännu mer imorgon. I samma veva kom Pelle hem från en Winemaker´s dinner på Ulla. När jag berättade vad jag gjorde, hällde han upp ett glas vin, kastade sig i soffan och riktade förväntansfullt sin uppmärksamhet mot mig: ”Vad mysigt – berätta!”

Jag läste innantill: ”Jo, man kan…till exempel ligga på en madrass på golvet med en filt över sig och meditera ackompanjerad av tibetanska klangskålar.” Vi skrattade båda så vi kiknade. Tänk att de berättar det! Det är ju ungefär som att skylta med att man inte städar toaletterna varje dag.

Läste vidare. ”Det finns Heart chakra meditation, också. Då lyssnar man på musik och utför rörelser i de fyra väderstrecken medan man står på exakt samma ställe.” Gud, vad härligt det lät. Pelle svarade inte, men jag kunde liksom ana små ryckningar i hans ena ögonvrå. Jag försökte bryta ticksen genom att klicka mig vidare:

”Okej, okej vänta lite. Bastu-upplevelse!” Nu började det likna något, eller vänta lite. ”Bli ledsagad av en värdinna…” Bli ledsagad? Hon ska inte massera eller något annat trevligt eftersom hon enligt hemsidan  kommer att ha fullt upp med att redogöra för kolanvändningen i Japan ur ett historiskt perspektiv. Gud vad…avslappande. Jag som alltid har drömt om att höra den spännande historien om hur kol producerats och använts i Japan i generationer i en bastu samtidigt som jag inte får massage.

De verkar ju faktiskt sjukt lata de som jobbar där på Yasuragi; ”Självmassage – sitt på huk i 55 grader och rör dig på lite olika sätt så att det känns som att du ger dig själv massage.”

Klickade mig desperat fram till behandlingar och aktiviteter och det första som dök upp var: fotharmoni. Fotharmoni. Bara själva ordet borde ha en självförstörarmekanism enligt hemligt James Bondmeddelande-modell. Fotharmoni – en tydlig indikator på att mänsklighetens undergång är nära.

Vi är faktiskt närapå sinnesjukt förväntansfulla inför morgondagens äventyr som blir verklighet tack vare Pelles underbara kollegor som gav oss det i bröllopspresent. Och gudmor Hannah som gör en superhjälteinsats och är barnvakt.

Det kommer att bli så himla härligt och avslappnande (så länge jag kommer ihåg att inte klä av mig naken när vi vistas i gemensamhetsutrymmen, inte spotta och att inte skratta om någon skulle föreslå lite tibetanskt klangskålsackompanjemang under en filt).