Vår yngsta dotter, universums härskare, har börjat på en ny förskola. Igår berättade personalen att hon inte skällde, domderade och skrek på sin kompisar i samma utsträckning som tidigare. De informerade oss även om att hon inte längre kastade pinnar till de andra barnen och tvingade dem att hämta dem krypande på kommandot ”apport”.

– Vad…eeh…fint, försökte jag och hennes pappa. Det kanske beror på att hon är yngst i gruppen och blir frustrerad över att hon inte behärskar språket som de andra? Eller att hon helt enkelt börjar känna sig lite mer hemmastadd? (Snälla?)

Personalen tog oss skoningslöst ut ur eventuella villfarelser:

– Nej. Det beror nog på att de andra barnen lyder nu.

Prison bitch sätter tonen första dagen på nya förskolan.