Min Freak Show

I torsdags hände det. En dröm gick i uppfyllelse när jag fick ha mitt livs första vernissage. Den här bilden visualiserar hur det kändes på ett väldigt bra sätt:


Att det överhuvudtaget hände är tack vare den här mannen:

Han, det vill säga Tomas Edlund som äger Hos Tomas, frågade mig i augusti om jag ville ställa ut hos honom. Eller ja, jag kastade faktiskt ur mig frågan några månader tidigare när jag var där och klippte mig och råkade vara på mitt allra fräckaste humör. Han sa ”visst!”, men när han väl ställde frågan på riktigt blev jag lika delar överlycklig och livrädd. Kanske mest livrädd varför det tog nästan fem månader innan jag tordes. Eftersom Tomas löpande har utställningar med RIKTIGA konstnärer och fotografer kändes det mer hjälp än hurra. Min enda förhoppning var faktiskt att ingen skulle hånskratta. Eller kräkas. Ingen hånskrattade, vad jag märkte i alla fall, dock var det några som kräktes.

Trots att själva datumet beslutades lite hipp som happ mindre än en vecka innan själva vernissagen och vi började bjuda in folk först på måndagen kom det till min stora glädje massor med folk. Och stämningen var dejlig och dansk direkt från start.

Det här kan ha ha bidragit lite till den uppsluppna stämningen (ock kräkset).

Som grädde på moset dök två gamla vänner upp: Hundviskar-Agneta och Pilot-Kristin:

Och det verkade faktiskt som det var fler än jag som tyckte att det var roligt. Inte minst min kusin Julia, näst längst till vänster i bild, som uppenbarligen gav vika för starka känslor.

Den yngsta besökaren verkade dock måttligt imponerad. Skönt med okonstlad inställning på konstutställning.

Till skillnad från den här, kanske mest konstlade posen någonsin.

Killen som lät mig fåna sig i den här bilen köpte en tavla (och det vill inte säga lite med tanke på att han har äkta Picasso och Matisse på väggarna hemma. I sitt kök.)

Sen ballade allting ur helt och hållet förstås, som det alltid gör när jag är i närheten. Förstår inte hur det kan komma sig att jag alltid har sån tur. Frisörstols-race, krossade glas, kräks, svarttaxi-incidenter och hångel bara för att nämna något.

Och här är bilder på några av tavlorna.

OctoPussy.


Stop staring.
”Idyll”


Somewhere over the rainbow


D
reaming of Helmut


Hen in Rome

Mina små demoner

1. Pony Play Pinot Noir  2. Bourgogne Bonanza (målade i vin, i dubbel bemärkelse)
3. La Polizia 4. Hemmakväll.


Cirkusprinsessorna


S
jöstjärna

Fantastiska Frida


Pocahoe


Snow White Trash

Utställningen hänger i tre månader så om du skulle vilja besöka den är det bara att titta förbi på Engelbrektsgatan 3.

Tack till Binge som har tagit alla de svartvita fotografierna! Och tusen tack till Tomas, Hanna, Jessica, Caroline, Erika, Sara och Jenny (älskar er!) och förstås alla ni som kom, alla ni som har peppat och skickat lyckönskningar och fina ord och sist men verkligen inte minst: alla ni som shoppade. Är så lycklig. Tack.

PS. Ett extra stort tack också till Micki, Danne, Folke och Pelle som hjälpte till att fixa med allting och agerade moraliskt stöd.  Och förstås även särskilt till Malin, Frida, Stella, Lydia, Magnus, Calle, Chris, Elisabet, Binge (igen), Julia, Niko, Elisa, Kristin, Agneta, Carolyn, Pontus, Ulli, Peter, Anna-Karin, Edvard, Jenny G, Elisabet A, Johan och Ylva. Och tack för alla underbara blommor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s