Du var lite pirrig när du skulle gå och lägga dig ikväll, lite pirrig för att det är din födelsedag imorgon. Jag fick klia dig på ryggen, trassla dig lite i håret och klappa dig på dina små mini-öron innan du somnade och jag är så väl medveten om att det kanske är den sista födelsedagen du låter mig göra det. Du är ju ändå väldigt snart femton år. Min lilla stora allra första lilla unge. När du hade somnat, kvällens gäst hade gått hem och slutligen även Pelle och dina syskon hade somnat kunde jag inte låta bli att tänka på hur allting började.

Vid den här tiden för femton år sedan bodde jag i ett annat land och jobbade med valar och delfiner. Ja, jag hör ju själv att det låter lite som om jag bara hittar på.  Jag brukar sällan prata om det, dels för att det är så väsenskilt från de flesta jobb man brukar snickesnacka om och dels för att det uppfattas som skryt ibland (inte för att det är något som brukar hämma mig, jag skryter ju obehindrat nästan jämt). Men mest av allt för att jag är så orolig för att du, mitt lilla lill-öra, ska tro att jag gav upp något jag egentligen önskade haft kvar för din skull. Jag hade så lätt kunnat stanna där, inte bara för att Costa Ricas sjukvård/mödravård råkar tillhöra det bästa världen har att erbjuda i den vägen utan också för att vi hade vänner och en andra familj där som du, för övrigt tack och lov känner. Men när det väl kom till kritan bestämde jag mig för åka hem till Sverige eftersom jag ville att vi skulle ha vår familj runtomkring oss när du kom.  Och det hade vi och alla älskade dig såklart lika obeskrivligt mycket som jag. Sen blev vi kvar. Men Costa Rica och din familj där finns ju alltid kvar och väntar på dig, som du vet.

Nästan allt som är jag som vuxen person har du lärt mig. Det där som är på riktigt viktigt. Jag älskar dig lika innerligt som när jag såg dig den där allra första gången. Du bara kom, som en liten bebiskorv – man hade liksom aning om vad man skulle förvänta sig och så plötsligt fanns du bara där min krulliga, brunögda lilla darling. Min största kärlek i livet. Det är fortfarande lika lekande lätt att älska dig, lilla unge.

Du är den snällaste, klokaste och roligaste person jag har träffat i hela mitt liv. Grattis på födelsedagen Inca/Karsten! (”Jag kanner vad jag kanner. Let´s go to night vision mode.”) Tur att du fick Julias solglasögon.

Inte bebiskorv längre, men ändå en go korv.