Den här julen har varit den skönaste och mest harmoniska julen på länge, kanske någonsin. Vi firade hemma i Stockholm, bara närmaste familjen inkluderat min kompis Andrea och hennes son Alexander. Inca och Alex har varit bästa vänner sedan de var ungefär 1 år. (När de var små trodde för övrigt alla att de var tvillingar, med sina bruna ögon och mörklockiga hår. Bortrövade tvillingar närmare bestämt eftersom ingen av deras svenska familjemedlemmar delar deras vackra färger.)
I vanliga fall jobbar Pelle till sent dagen innan julafton, därefter packar vi in alla barn, packning och klappar och beger oss ut på vägarna; ungefär vartannat år till Pelles familj i Skåne och vartannat till min familj på västkusten.
I år slapp vi det. Hade istället uppesittarkväll, slog in paket och rimmade och fixade det sista dan före dopparedan. På julaftons morgon begav sig Pelle, Inca och Alex till ett skyddat boende för att lämna julmat och julklappar. Sedan tog vi det ännu mer lugnt. Andrea och Alex kom tillbaka (efter att ha varit och julshoppat det sista) lagom tills Kalle började. Drack champagne, åt (inget kött) och dukade fram dessertbordet till julklappsutdelningen. När pulsen blev väl låg spelade vi julklappsspelet vilket är bästa sättet att få blodet att koka och avslutade med ett parti Besserwisser (som jag vann). Kort och gott: total julefrid.
Men vad är väl egentligen julen utan lite dålig stämning? Det ingår liksom, i alla fall i mina jular. Är det inte en homofobisk gammelmorfar, söndertrampade gitarrer, märkliga julklappar som till exempel ett raffset i röd och svart plast (från helt fel person) så är det politiska diskussioner som går överstyr. Tack och lov för chefen över universum. Mika fick sin storasysters gamla dockskåp och idag när jag skulle kika in i det såg jag följande. Hembiträdet, som tidigare hade fått slita i köket, hade placerats i salongen med ett glas vin och en trumpet. Det var ju i och för sig ganska rart.
Om det inte vore för att frun i huset uppenbarligen hade tappat det i köket. Alternativt blivit strypt av hembiträdet strax efter att hon sa: ”Laga din egen förbaskade mat, djävla översittare!”
Scenen i vardagsrummet tog nog priset i alla fall. Kommentarer överflödiga.
Skönt att Mika såg till att julen blev komplett.
Igår kom Agnes och stannar minst till nyårsafton så nu är dessutom familjen komplett.
PS. Egentligen är det jag som har lekt med dockskåpet. Hela julen. Sådär, nu blev det riktigt obehaglig stämning. God jul och god fortsättning!
mammachips.com 
Bilderna från dockskåpet bildar tillsammans en brottsplats av monumentala mått.
Till att börja med en lätt kinky hushållerska som missförstått både det där med strumpeband och blowjob. (Strumpeband har man runt låret, inte över ena ögat som en dålig teaterpirat, och ett blowjob exekverar man inte på en trumpet. Maken var för övrigt djäkligt besviken besviken på henne, han hade trott att hon var betydligt mer sexuellt avancerad än så)
När frun i huset väl upptäckte vad maken och hushållerskan hade på gång, var det försent. Då hade hon redan ätit av de förgiftade korvarna hushållerskan tillagat. Strykninet gjorde omedelbar verkan och frun dog omedelbart, spyende i den ställning de fann henne i.
När så maken insåg tragedin insåg han orsakat förstod han att goda råd var dyra. För att rädda sin heder slog han sin nygifta dotter medvetslös och monterade därefter loss sin (för den tiden) mycket autentiska benprotes. För att ge intrycket av att benet huggits av placerade han en yxa bredvid och suggererade sig själv omedelbar i djup hypnos.
Det var bristen på blod och den oförklarliga händelsen att slå sin dotter medvetslös som fällde honom.
Brott lönar sig aldrig.
GillaGilla
Ovanstående kommentar är ett original (en ännu ej korrigerad kopia av det utkast som en nyutexaminerad kriminalreporter) skrev strax efter händelsen. Nedan följer en korrigerad rapport.
Bilderna från dockskåpet bildar tillsammans en brottsplats av monumentala mått.
Till att börja med en lätt kinky hushållerska som missförstått både det där med strumpeband och blowjob. (Strumpeband har man runt låret, inte över ena ögat som en dålig teaterpirat, och ett blowjob exekverar man inte på en trumpet. Maken var för övrigt jäkligt besviken besviken på henne, han hade trott att hon var betydligt mer sexuellt avancerad än så.)
När frun i huset väl upptäckte vad maken och hushållerskan hade på gång, var det försent. Då hade hon redan ätit av de förgiftade korvarna som hushållerskan tillagat. Strykninet gjorde omedelbar verkan och frun dog omedelbart, kaskadspyende i den ställning man fann henne i.
När maken insåg tragedin han orsakat förstod han att goda råd var dyra. För att rädda sin heder slog han sin nygifta dotter medvetslös och monterade därefter loss sin (för den tiden) mycket autentiska benprotes. För att ge intrycket av att benet huggits av placerade han en yxa bredvid och suggererade sig själv omedelbar i djup hypnos. Detta gjordes i tron att ett grövre brott överskuggar ett mindre grovt.
Det var bristen på blod och den oförklarliga händelsen att slå sin dotter medvetslös som fällde honom.
Brott lönar sig aldrig.
GillaGilla