Underbar och älskad av alla (och på gymmet går det också jättebra).

Det bidde ingen stärkande skogspromenad för barnen idag. Hade ju i ett ögonblick av hybris planerat att åka till den ”riktiga skogen” som sedan blev Sandhamn, som sedan blev Hagaparken, som därefter (sent igår kväll) blev ett inplanerat besök i den oländiga terrängen på Djurgården.

Det bidde inte ens det. Det närmaste vi kom vildmarken idag var att jag tvingade ut Henry och hans kompis på en picknick på lekplatsen utanför. Och inte ens det kunde jag ro i hamn med mamma-hedern i behåll. Mika gjorde sig illa idag, hon trillade olyckligt från stolen när hon satt och målade, och fick ligga i soffan med mjölk i nappflaska och äta päronsplitt eftersom det är en oskriven lag i vår familj att man får glass när man slår sig så att det kommer blod. Ett inlärt beteende som ofta föranleder glädjetjut närhelst blodvite uppstår vilket i offentliga miljöer kan framstå som lätt suspekt för övrigt. Mika somnade och jag och Inca och satt bredvid henne i soffan – ljusår från frisksport och John Bauer-mossa – och kollade på Modern Family på Netflix. När vi sitter där och garvar helt oansvarigt får Inca ett sms från en uppenbarligen godhjärtad person som hette Chaya (eftersom Incas abonnemang står på mig). ”Hej, din son är utelåst och vill gärna komma in. /Chaya”

Jag hämtar nyckeln och springer ut på balkongen. Där står Henry bredvid en ordentlig mamma med alla sina rosenkindade barn omkring sig (de hade troligen varit i skogen, simhallen, på minst ett museum och på bibblan med egen medhavd biodynamisk matsäck). Henry har sin picknickfilt runt axlarna (det såg ut lite som han hade en sådan där chockfilt  som ambulans-män hänger över axlarna på människor som har gått vilse i skogen i 48 timmar). Det är även då jag inser jag att valet av ”väska” till picknicken var mindre lyckat. Jag hade nämligen råkat packa matsäcken i en lila systemkasse. Som Henry med slokörad uppsyn stod och tryckte mot sin mage.

Sen kom Daryl, eller jag menar Pelle, hem efter att ha gjort en raid inför morgondagens valvaka på sin motorcykel. Då gick jag ned och tränade eftersom Danne skickat en ful bild på sig själv från gymmet där han som vanligt hånade mig. Först skickade jag en ful bild tillbaka på mig själv som inbegrep en obscen gest, sedan kände jag för att skoja till det ännu mer så jag lade mig ned på golvet (eftersom jag var ensam på övervåningen) och tänkte att det vore festligt om det såg ut som jag hade tränat så hårt att jag hade dött.

Lyssnade på Värvet med Bianca Kronlöf i lurarna och eftersom hon är min idol hörde jag inte att det kom upp en tjej för trappan i samma ögonblick som jag ligger på golvet, blundar och slickar mig runt munnen samtidigt som jag fotograferar mig själv (egentligen slickade jag mig inte runt munnen utan försökte sträcka ut tungan sådär som en hittpå-död seriefigur). När jag upptäckte tjejen försökte jag driftigt rädda situationen genom att låtsas att jag inte alls fotograferade mig själv liggandes på golvet varför jag började klicka och vrida på telefonen som om det vore något fel på den samtidigt som jag goofade runt med tungan för att hon inte skulle tro att det var något fel på mig heller, utan att jag bara låg på golvet och gjorde lite sit-ups eller nåt med en sådan där ansträngd min. Hon verkade inte köpa det, utan föreföll nästan bli lite rädd då hon förflyttade sig allra längst bort i lokalen samtidigt som hon sneglade misstänksamt på mig medan hon lyfte en jättetung grej.

IMG_2665.JPGDet är så konstigt att jag inte får några kompisar på gymmet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s