När man spottar på maten men inte i glasen

Igår reste jag från Åstorps station i Skåne med destination Stockholm från en gråtande liten 3-årig tjej som inte hade något annat i huvudet än att hon skulle följa med sin mamma hem och jobba. Men nu skiter vi i det för det orkar jag inte ens tänka på. Tåget blev för övrigt bara en och en halv timme försenat. Faktum är att alla tåg från Hässleholm, där jag skulle byta, var försenade.

Men strunt i det också för nu tänkte jag gnälla om en helt annan grej, nämligen gnälliga barn. Tro mig, jag vet hur det kan vara att ha gnälliga barn. Och jag inbillar mig  till och med att jag kan skilja på att vara gnällig och att vara ledsen. I vagnen där jag råkade befinna mig satt två barnfamiljer, varav totalt fyra barn mellan åldrarna 4-ish och 9-ish. Så fort de inte fick sina ”behov” uppfyllda med omedelbar verkan protesterade de, minst sagt, högljutt. De skrek och levde rövare så att det skongrade i varenda öra över alltifrån om att deras spel på iPaden laggade till att Coca-colan var slut. Utan att det ens hördes en väsning från deras föräldrar. En kille i 5-6-årsåldern satt i närmare fyrtio minuter och ynkade högljutt över att han inte han inte fick åka på sin kick-bike i gången. Utan en tillsägelse. Föräldrarna log överseende och lite beklagande till oss medpassagerare som om det låg helt utanför deras makt. Killarna i 4-sätet framför mig  hoppade runt, skrek, kastade boll (kastade boll!), ville byta säten hela tiden och deras trötta föräldrar lydde som slavar. Det var på snudden att jag förvandlades till min salige morfar och skrek: ”håll käften era bortskämda ungdjävlar!”, men istället vacklade jag helt mesigt bort till bistron och gled upp på en räkmacka och lite vitt vin för att lugna nerverna.

Väl där försökte jag se ”The Conjuring” på Netflix för att komma på andra, lite mer positiva tankar, men det gick inte för det laggade (och inte bölade jag för det). Dessutom kändes det plötsligt mycket mer spännande att tjuvlyssna på  samtalen runt omkring mig. Att jobba, hade jag gett upp för länge sedan. Följaktligen tryckte jag in lurarna i öronen och stängde av ljudet (vågar ändå inte kolla skräckfilm med ljud på helskärm – ens när det laggar) och tjuvlyssnade som en riktig agent. Dessvärre skrämde samtalen mig mer än någon skräckfilm i hela världen. Två skånska män i övre medelåldern var tydligen väldigt mörkrädda, fast på ett helt annat sätt än jag, de kommenterade nämligen alla som inte var blonda och rågblonda i bistron på ett högst nedlåtande sätt och uttryckte vidare sitt djupa medlidande med stackars, stackars Jimmy Åkesson som måste ha livvakter och aldrig får prata till punkt. De fortsatte med att förfasa sig över att alla invandrare begick alla brott, blev skitrika när de kom till Sverige och fick fina bilar och körde Rolls Royce hela tiden.

Eftersom min James Bond-lek visade sig vara så ytterligt deprimerande drog jag ur lurarna och lyssnade istället helt öppet på en annan konstellation människor som satt framför mig; en 66-årig kvinna med stor hatt och iögonfallande tajt spetsklänning som visade sig vara  före detta flygvärdinna och  Miami-bo, hennes särbo från Vårby och en 25-årig lingvist som jobbade som SFI-lärare i Huskvarna. Den sistnämnda kände inte de andra två, utan började spontant prata finska med flygvärdinnan Miss Davies som hade finlandssvensk dialekt. De visade sig att båda hade sitt ursprung i Karelen. Bortsett från detta hade de inte mycket gemensamt förutom att de var väldigt bra på att dricka öl.

Till slut kunde jag inte låta bli att hoppa in i samtalet jag också för att det var så bisarrt härligt. Allt ifrån det fantastiska med finsk färje-karaoke och Smålands natur till starkspritspreferenser, språkfamiljer och utrikespolitik avhandlades i en rasande fart.  Miss Davies uttryckte sin uppskattning över att jag var från Göteborg och inte Stockholm där alla var kalla och stressade och inte hade tid ens att komplimentera en främlings vackra hatt. Jag fick också många komplimanger för att jag verkade så glad, svettig och såg så finsk ut till råga på allt. Miss Davies bjöd som kerma på moset in mig och min kille på tacokväll senare i sommar.

Som vem som helst kan förstå, bidrog ovanstående till att det blev mycket enkelt att ha överseende med både förseningar och idiotiska föräldrar och att ljuvlig frid med många oväntade skratt infann sig. Men säg det lugn som varar. Plötsligt spräcktes bubblan på det mest chockerande sätt; En man kommer springande in i bistrovagnen och öppnar varenda lucka där det ligger mat och smörgåsar till försäljning och spottar, på ett både aggressivt och mycket systematiskt sätt, på precis allting. Alla, utom undertecknad, blev mycket upprörda och korsförhörde konduktören varför mannen betett sig på detta sätt. Svaret blev att mannen ifråga var ”lite frustrerad” över förseningen och de många skiftande beskeden som givits efter vägen. För den som har läst någonting om det jag har skrivit angående mina äventyr med SJ den här sommaren är det kanske inte så svårt att förstå att jag inte blev helt bragt ur fattningen (utan att jag kanske till och med kände mig lite glad), speciellt när man som jag dessvärre inte begåvats med riktigt alla salige morfars  gener i form av kort stubin och dålig impulskontroll.

Den enda förutom jag som inte var upprörd var Miss Davies från Miami/Karelen. Hon tittade länge skeptiskt på konduktören innan hon liksom lite för sig själv mumlade att det var helt okej att spotta på maten om man var sådär frustrerad, till skillnad från att stänga bistrobaren helt utan förvarning. Särskilt inte eftersom hon inte var den som spottade i glaset. Som jag längtar tills inbjudan till den där utlovade tacokvällen kommer.

Skärmavbild 2014-07-24 kl. 21.14.55

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s