Etta på förnedringstoppen.

Jag har ”börjat träna” på SATS. Efter första träningspasset, eller vad det nu var, tog jag en dusch som brukligt är. Väl i duschen kände jag att jag blev kissenödig och gick följaktligen till toaletten som låg precis i anslutning till duscharna. Precis när jag ska gå in säger en kvinna ilsket: ”Men hallå! Du fattar väl att du inte kan gå på toaletten naken!”

Jag blev jätterädd eftersom jag inte är familjär med gym-etiketten och fann mig inte överhuvudtaget. Man känner sig inte så tuff heller när man blir åthutad naken och kissenödig i ett omklädningsrum medan alla tittar stumt på en. ”Talking to me? Talking to me?” borde jag förstås ha sagt och kissat på kvinnan i fråga samtidigt som jag luftboxades, men istället lommade jag bort till mitt skåp och drog på mig lite kläder inför omklädningsrumspubliken.

Inträdet i vuxenvärldens omklädesrum var ungefär detsamma som när man gick i skolan, alltså: inte särskilt underbart (även om det var just vad det var, i ren göteborsk mening).

Nu har jag slutat träna (fastän jag betalar typ 789 kronor i månaden för att inte göra det) och börjat kissa i duschen.