Julkalendern 2010

Igår lekte jag och barnen en bisarr tomtelek. Alla var utklädda till tomtar inklusive jag som hade en glittrig tomteluva med luciakrona över och mysbyxor som är sådär urtvättade att de liksom mest liknar en vuxenblöja. Jag förstod inte riktigt själv vad tomteleken handlade om hela tiden men jag höll god min samtidigt som jag försökte städa lite i smyg.

Tjejerna berättade i alla fall att vi lekte vi nästa års julkalender (observera scoopet) som kommer att heta: ”Nisse, Nasse och Nusses hemlighet”. De är så söta och fantasifulla våra små barn, tänkte jag tills det visade sig att Nisse, Nasse och Nusses hemlighet var att deras mamma och pappa, dvs jultomten och tomtemor hade ett utomäktenskapligt barn som de hade lämnat bort till en familj i Frankrike. Kanske var det till och med så att tomtemor hade fått ungen med annan tomte! Barnet, det utomäktenskapliga, hette i alla fall Nisse-Lisa och vi skulle leka den scen då barnen precis har tjuvläst våra dagböcker och ska konfrontera stackars tomtemor som står och diskar som den slav hon är medan Tomtefar får åka omkring i sin roliga farkost och sprida glädje.

Jag fann mig plötsligt Gestapo-förhörd av att två nio-åriga agenter i tomtedräkt som frågade ut mig om min och tomtefars eventuella promiskuitet och fattigdom – för det var väl bara därför vi hade lämnat bort Nisse-Lisa? För att vi inte hade råd att ge henne mat? Men knulla, det kunde ni minsann! kunde man läsa in mellan raderna. Eller: hade jag till och med varit otrogen mot tomtefar?

Det är i alla fall någonstans här som jag upptäcker att den minsta lilla tomten i familjen, snart 2 år, som oavbrutet sprungit runt och skrikit: ”mala, mala, mala” (vilket betyder ”måla”) har gjort just det, alltså – målat. På väggen, på bokhyllorna och på sig själv med en blå tuschpenna. När jag tar pennan blir han arg och målar mig som straff i ansiktet. I sin andra hand håller han en plastbanan som han ondsint försöker hugga mig med, jag tar den också och det är då det ringer på dörren. Som i ett trollslag försvinner alla barnen i samma ögonblick som jag öppnar dörren för vår granne och där står jag i min outfit – vuxenblöja, tomtemössa och luciakrona – med julmusik på högsta volym, målad med blå tuschpenna i ansiktet och en plastbanan i handen förefallandes vara helt ensam hemma.

Jag känner mig lite osäker på om Svt verkligen kommer att köpa den här julkalender-idén.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s